tisdag 11 september 2018


Hej vänner!

Så är valet över och det blev som förväntat en jävla röra. Hur det kommer sluta vet i fan. Man får väl hoppas att några vettiga människor lyckas förhandla något bra som gör att landet kan regeras. Jag tycker den liberala riksdagsledamoten Barbro Westerholm som är 85 år verkar förståndig och klok. Kan inte hon några andra jämnåriga damer bilda
regering . Det skulle bli hur bra som helst. Men fast hand skulle landet styras av kvinnor med klokskap och erfarenhet, under ledning av Barbro Westerholm. Men beslutsamhet, handväska och stödstrumpor bör detta land styras av damer över 80 år. Så det blir någon jävla ordning.

Vi lever alltså i en förvirrad och rätt obehaglig tid. Iallafall känner jag så. Under hundratusentals år levde människorna som jägare och samlare. Man jobbade med jakt och insamling av ätliga rötter år efter år. Om man träffade någon på en fest var det egentligen onödigt att fråga vad denna någon jobbade med. För man visst ju att svaret skulle bli att denne någon jobbade med jakt och uppletning av rötter och annat naturen ger. Hade han svarat att han var konsult och ekonomisk rådgivare hade man blivit jävligt förvånad. Det var en konstig figur hade man tänkt. En som man egentligen bara skulle ha som nytta av som lockbete vid björnjakten.

Men så kom några på att man kunde odla gräs och göra mjöl av deras frön. Det var ju på ett sätt bekvämare för man slapp ju flytta till nya jaktmarker och kunde bli bofast. Sedan var det på det sättet några tusen år. Iallafall för de flesta människor. Ibland blev det missväxt och elände. Ibland gick det riktigt bra. Men man odlade på ändå år efter år.

Men nu sker det förändringar hela tiden och man har ju svårt att hänga med. Man hinner knappt vänja sig vid att äta friterad camembert, innan man skall käka rå fisk inrullad i alger. Och när man äntligen lärt sig SMS:a så får man en telefon som man kan snacka med. I min telefon finns en dam som heter Siri. Jag förslog just att hon och jag skulle inleda en närmare relation. Men hon svarade bara: ”Allt jag behöver finns i molnet”. Så av sin telefon blir man nobbad. Men det väl lika bra. Fast det vore bra om man själv hade allt man behöver i molnet. Kanske är det där det ligger förresten och det är därför det är så förbannat svårt att hitta det. Men det är klart, man slipper leta efter ätliga rötter och jaga mammutar en regnig septemberdag.

God natt

Peter

Inga kommentarer: