Hej vänner!

Jag tänker på moral i kväll. Detta land behöver moralisk upprustning. Det håller ju på att spåra ut helt vad gäller detta. Inte minst katterna behöver skärpa sig. Vi bor ju nästan mittemot en pub. Sedan i somras har detta etablissemang ofta dörren öppen, när det är varma kvällar. Sedan några veckor har kamrat katten börjat smita in där på kvällarna. Jag har sagt åt personalen på stället att köra ut honom. Men han har tydligen lyckats charma dem på något sätt. För han får vara där. Så jag får gå in på detta ställe och ropa på honom och då kommer han för det mesta springande och vill gå hem. Men mycket av sin tid spenderar han på puben i fråga. Jag brukar fråga honom vart han skall gå när jag släpper ut honom. Då brukar han bara titta lite trött på mig och svara: ”Ut !”. Sedan kutar han iväg och smiter in på den pub jag sagt åt honom att låta bli att besöka.

En storm skall visst dra förbi i morgon. Redan i kväll verkar det vara rätt blåsigt. Fast de senaste kvällarna har varit sommarvarma. Men efter stormen skall det visst bli kallare. Det kommer bli höst i år igen. Egentligen gör det väl inte så mycket. Men jag har sista åren liksom förknippat hösten med min egen ålder. Vilket känns lite jobbigt. Än är man väl inte helt jävla avlövad. Men så förbannat grönskande är man ju inte heller.

Det är massor av äpplen i trädgårdarna har jag sett. Ett överflöd som jag gissar är svårt för de flesta att göra sig av med. Äppelmos är ju gott. Men man behöver ju knappast hundra kilo av varan om man inte avser bada i äppelmos. Vilket skulle vara konstigt att göra. Fast man skulle väl bli både ren och välsmakande gissar jag. Jag har för mig att den egyptiska drottningen Kleopatra brukade bada i åsnemjölk för att bli extra fin, innan hon skulle förföra kejsare som Caesar eller Antonius. Funkade jättebra tydligen. Men själv tycker jag att äppelmos verkar bättre. Men jag är ju inte kejsare.

Det är ingen ordning i politiken heller. Antagligen är det allvarligt. Men jag känner mig på något sätt oengagerad. Som det inte längre berör mig. Det är konstigt. Men det är så jag känner. Det är lite som att se på curling när det är vinter-OS. Man tittar en stund på stenarna som far och gubbarna eller damerna som borstar som fan, framför dessa stenar. Men man bryr sig inte, utan hoppas att det snart blir backhoppning eller ishockey.

Som vanligt är mitt liv fyllt av spännande och intressanta händelser. För
andra gången i mitt liv har jag på nytt av landstinget i Stockholm fått ett brev som innehåller en pinne, som jag är ombedd att bajsa på och därefter skicka in till ett laboratorium. Jag har gjort så en gång tidigare. För i min ålder är det något som inträffar vartannat år eller så. Vad jag minns fick jag ingen information om resultatet förra gången. Men det fick jag nog fast jag glömt det. Antagligen fick jag ett svar på vilket det stod: ”Tack för din pinne. Vi har nu tittat på den och allt var hur bra som helst”. Men det har jag glömt.

Det kommer inträffa en del andra spännande saker i höst som jag kommer berätta om på denna blogg. Det vill ni inte missa, tro mig.

Peter