God kväll vänner!

Idag har det blåst något överjävligt på denna ö där jag framlever mina dagar. Hösten är kommen och framför oss ligger det stora mörkret. Många fåglar lämnar oss och flyger mot sol och värme. Kvar blir en del stackare som i sin oerhörda ensamhet sitter i buskar och snår och förbannar sitt öde. Koltrastarna prasslar runt i de nedfallna löven och tänker vemodiga tankar. Blåmesar och talgoxar ber sina gudar om att få överleva denna tid av kyla och mörker. Men jag ger dem lite hopp genom att bjuda på solrosfrön och havre. ”Kanske”, tänker de. ”Kanske kommer vi en dag få höra lärkan över fälten och se Peter cykla iväg med en macka och en öl i bagaget. I blåsippornas tid när sädesärlan kommer åter och vippar på stjärten.”

Jag tycker det verkar som världen blivit dummare. Men jag är rädd att uppfattas som lite överlägsen och mallig när jag skriver så. ”Är du så jävla smart själv”, kanske någon tänker. Det vet jag inte om jag är. Men jag tycker ändå det känns som dumheten är i stigande. Undra vad det beror på. Kanske har det med digitaliseringen att göra på något sätt. Snart består ju nästan allt av ettor och nollor. Och nollorna verkar bara bli fler och fler. De når också höga positioner. Kan till och med bli presidenter och annat fint.

Förresten tänker jag på minnen. Jag har en del jobbiga minnen som ibland dyker upp i mitt medvetande som maskar i ett hallon. Men de brukar jag inte snacka så mycket om. Fast jag har ju andra minnen som är roliga och spännande. En del av dessa handlar ju om sådant som sex och kärlek. Men det  tänker jag verkligen inte skriva om här. Men jag har sett den ”gröna blixten”, som blixtrar till när solen går ner långt ute på Stilla havet. Jag har hört vargarna samlas och yla några hundra meter från mitt tält. Jag har sett rävungar leka utanför sin lya. Jag har fått mig hemskickat från Stockholms läns landsting, en pinne som jag ombetts bajsa på och skicka in. Livet är minsann ett äventyr.

Jag kommer börja trappa ner mitt yrkesliv. Från och med i oktober kommer jag bara jobba 60 procent. Vad jag skall göra på de övriga procenten vet jag inte. Kanske skriva en bok om Ravennas mosaiker eller om hur man undviker koriander. Om jag skriver en bok om koriander skall jag minsann börja med ett citat ur bibeln om denna krydda. Det lyder:
”såsom koriander i en köttgryta äro extremister bland människorna. Helt jävla onödiga”. Antagligen ur Ordspråksbokens 5 kapitel eller något sådant”.

Peter