Hej vänner!

Jag funderar på att inköpa en hatt. Min far som var född 1909, hade alltid hatt eller keps på skallen. Han skulle inte gått ut på staden utan huvudbonad. I hans generation var huvudbonad på skallen nödvändig för att man inte skulle känna sig naken och oklädd. Hade man en hatt på huvudet kunde man artigt lyfta på den om man vill hälsa på någon man träffade. God dag sa man och lyfte på hatten. När man var inomhus tog man alltid av sig hatten eller kepsen. I amerikanska filmer kunde deckare ha på sig hatten inomhus. Men så kunde de inte äta med kniv och gaffel heller. Men hos oss var herrar väluppfostrade och tog av sig sin hatt eller keps inomhus. Det fanns gubbar som inte tog av sig hatten när de körde bil. Det var omdömeslösa gubbar som egentligen inte borde ha körkort.

Själv har jag aldrig innehaft en hatt. Mössor har jag haft. Men aldrig hattar eller kepsar. Men nu har jag nått en ålder då man egentligen borde ha hatt på huvudet. Om inte annat än i ren protest mot att detta värdiga plagg försvunnit. Istället har man fortsatt gå runt i barnsliga toppluvor hela livet som någon sorts jävla tomtenisse. Det är väl därför vi som är 64 åriga män inte blir tagna på det allvar vi förtjänar. Det beror på att vi i vår ungdom fråntogs våra förfäders hatt. Vi har på grund av detta aldrig kunnat hälsa på damer som man bör göra. Med ett leende bör man lyfta på sin hatt och säga till den dam man träffar ”God dag min sköna. Får jag bjuda på ett litet glas portvin”. Men på grund av hattlöshet går detta bort. Skulle väl betraktas som någon sorts trakasseri.

Men nu skall jag alltså eventuellt inhandla en hatt. Men var man köper hattar vet jag inte. På Dressman har jag aldrig sett en enda hatt. Kanske är jag försent ute. Kanske har hattarna dött ut. Kanske är herrhattarna utrotade som dronten.

Svampar har också hattar. Alltså den delen av svampen vi plockar som är fruktknoppen. Det mesta av svampen består av tunna trådar som ofta är kilometerlånga. De pratade om svampar i radion i helgen och då var det någon som berättade att en kubikdecimeter skogsjord kunde innehålla kilometervis med dessa tunna trådar som heter mycel. Svampar är ju inte växter och inte heller djur. De är liksom en egen sort.

Som ni kanske vet gillar jag att plocka svampar. Men i år har jag ännu inte plockat en svamp. För det har varit så torrt att svamparna inte velat komma upp. Men nu tror jag det börjat komma lite svampar trots allt. Jag har sett svampar i skogen. Men ingen av de sorter jag brukar plocka.

Svampar bör man steka i smör. Inte i margarin eller något annat växtslem. Man kan steka dem med lite mycket finhackad lök och salt. Därefter lägga dem på en knäckemacka. Man bör hålla efter svampar, för de planerar erövra världen. Deras långa trådar underjorden är i själva verket nervceller. De ligger och tänker ut hur de skall nå världsherravälde. Ni kanske tror att kantareller är snälla. Men de är minsann jävligt elaka. Det är faktiskt de flesta svampar. Om man går ut i skogen och lägger örat mot marken kan man höra hur svamparna viskar till varandra. Vad de säger hör man inte. Men deras elaka fnitter kan man höra. Så det är bara rätt åt dem att man plockar deras fruktknoppar och käkar upp dem. Dock bör man vara försiktig för svamparna har bestämt sig för att förgifta oss om de kan. De lyckas med några varje år. Men egentligen vill de bjuda oss alla på giftsvamp om de får en chans. Så jävla elaka är de.

Det finns ju svampar som ger sig på människor direkt. De smyger sig på en och gömmer sig mellan tårna och ibland på intima ställen på kroppen. Det är rätt äckligt faktiskt, men är en del av svamparnas plan att erövra världen. De genomtränger jorden och bebor haven. Även våra fötter planerar de ta över. Vet ni förresten att den vegetariska råvaran Quorn görs av en svamp som är nära släkting till fotsvampen, som bor mellan tårna (det är faktiskt sant).

Sov gott

Peter