Jag är djävulen

som går i Almedalen 

och känner mig stark och stor.

Men titta där,

en djävlig syster 

och en ännu djävligare bror.

Se vad de kan

skrika, hota

och hata.

Här på denna

gotländska

gata.

Jag som trodde jag

var ondast av

alla demoner.

Men de här

slår ju mig med

flera eoner.

De är värre än

djävulen själv

kan vara.

Jämfört med dem

är jag ju en

amatör bara.

Men det finns

ju en del över ännu

att gnälla.

För de flesta

som går här

verkar ju snälla.

De skrattar och

kramas och

ler mot varandra.

Man får hoppas

att de lär sig bli

onda som andra.

För jag brukar

ju alltid förlora

till slut.

För patiensen jag

lägger, den går

aldrig ut.

Peter