Hej vänner!

Den förbannade värmen fortsätter. Jag hörde att de stackars igelkottarna behöver hjälp med mat och dryck. För de käkar ju mycket daggmaskar och sniglar. Daggmaskarna har ju på grund av torkan grävt ner sig flera meter och sniglarna har väl dött. Så nu är det synd om igelkottarna. Så ställ ut vatten till dem. Jag har läst att de gillar kattmat. Men de gillar säkert mjölmask. Tror man kan handla det i djuraffären. Men man skall inte ge igelkottar mjölk för det kan de bli sjuka av.

Igelkottar är fina och här på Gotland finns det rätt många sådana kortbenta kamrater. Men varje år ser jag överkörda igelkottar och det gör mig lite ledsen. Man bör förresten inte ta i igelkottar utan att ha handskar på sig eller tvätta händerna ordentligt efteråt. För de är rätt fulla med ohyra och många bär också på otäcka bakterier som MRSA. Men kottarna verkar tåla det. Men vi bör nog undvika att få sådana bakterier på oss. Kolla här:

http://www.sva.se/antibiotika/anmalningspliktig-resistens/mrsa/mrsa-hos-igelkottar

Igelkottarna har det alltså besvärligt i hettan. Skogarna brinner och det bara fortsätter att vara torrt och eländigt. Själv går jag mest omkring och svettas och ser sur ut. Men det vet ni redan. För jag började ju gnälla över värmen redan i maj och det har jag ju hållit på med sedan dess. Det finns ju människor som lever i länder där det nästan ständigt är så här jävla varmt. Dem är det minsann synd om. Men islänningarna har det bra. Idag är det 12 grader och regn i Reykjavik. Så skall det fortsätta hela kommande veckan. Svalt och skönt. Om det regnar kan man sätta sig vid ett fönsterbord och ta en Egils Gull.

Jag är ibland förvånad över hur fort saker och ting bleknar bort. Nyss var hela Centraleuropa ockuperat av Sovjet och länderna diktaturer. Det fanns inget yttrandefrihet eller tryckfrihet. Man var förbjuden att spela rockmusik eller bilda föreningar. Man fick inte resa vart man ville och var man oppositionell hamnade man i fängelse. Läste man böcker som var censurerade kunde man råka illa ut. Försökte man fly över muren i Berlin blev man skjuten på fläcken, om det upptäcktes. Så var det till jag var 35 år och muren föll och hela förtryckarapparaten föll med den.

Historia är viktigt om man vill förstå nuet. Men nu verkar många tycka att det inte finns något att lära av det som varit. Men det är fel. För även om historien inte upprepar sig så känner den som kan historia igen tecknen och mönstren. Som nu när det går bra för ytterligheterna och dåligt för mitten med dess brist på enkla svar och radikala lösningar. Det är alldeles för få som säger: ”Det ligger nog något det du säger. Jag håller inte med dig, men det ligger något det du säger”. Istället svämmar visst internet över av hatiska och otrevliga kommentarer och personangrepp. Vilket gör att de som tycker sånt är jobbigt blir tysta, rädda och maktlösa. Men de som i sin förenklade egocentriska självbelåtenhet tror sig ha rätt, gafflar på och kränker sina medmänniskor. Den norske filosofen Harald Ofstad har skrivit en bok som heter ”Vårt förakt för svaghet”. Den handlar om nazism men också om de generella idéer som leder fram till auktoritära idéer. Främst idén att de starka skall styra över de svaga. Läs den boken.

Jag har blivit rätt långhårig i sommar. Snart kan jag ha hästsvans om det fortsätter så här. Så jag tänkte gå och klippa mig. Förr var det ju en rätt enkel historia. Man letade reda på en herrfrisör och gick in och väntade på sin tur. Efter en stund fick föregående kund titta i en spegel hur det blev i nacken och betala. Sedan var det min tur att bli klippt. Man fick lite frågor om hur man ville ha det och sedan klippte frisören som han tyckte han ville ha det. En kvart senare var man färdigklipp och lämnade stället nyklippt och fin.

Numera är det inte alls enkelt. Jag var på fem ställen igår och frågade om jag kunde få klippa mig. Men det gick inte alls. För då måste man beställa tid flera dagar i förväg i salongen. För numera heter det salong med ett visst uppnäst uttal. Som om det var något väldigt fint och inte ett ställe där man klipper sitt hår. Numera klipper man ju också killar och tjejer på samma ställe. Det är antagligen det som gör att det är mindre effektivt. För det tar ju oftast längre tid att klippa damer än herrar. När jag klippt mig senaste gångerna tycker jag det är intressant att lyssna på de samtal som frisörerna har med sina kvinnliga kunder. Ofta verkar de känna varandra väl och deras förhållanden. De snackar på som gamla kompisar om ditten och datten. Jag snackar oftast inte med den som klipper mig utan sitter mest och väntar på att det skall bli klart. De tycker nog jag är en jättetråkig kund. En del försöker inleda samtal och då svarar jag artigt, men utan att invitera till ytterligare konversation.

Förr klippte jag mig själv med skäggtrimmern. Jag tyckte det blev rätt bra även om det ibland blev lite ojämnt. Men efter en mindre lyckat resultat vid ett tillfälle är jag förbjuden att klippa mig själv. För då får jag gå ensam utan sällskap på grund av någon sorts skamkänslor hos de som går bredvid mig. Fast som sagt, snart kan jag ha hästsvans. Vilket tydligen inte heller är bra. Ibland har jag tänkt att det vore tufft att ha en guldring i örat. Men tydligen är det så att man skall ha en sådan ring i enat örat om man tänder på killar och i andra örat om man tycker bättre om damer. Men jag har aldrig blivit klok på vilket öra som gäller för oss som tycker damer är bäst. Man vill ju inte väcka förhoppningar hos såna som tycker killar är bäst och sedan göra dem besvikna. Söt som jag är. Men vem vet snart kanske jag har hästsvans och ring i örat. Så det så!

Peter