Hej vänner!

Det brinner och brinner. Folk får lämna sina hem för att även dessa riskerar brinna ner. Och den förbannade värmen tycks bara fortsätta. Nu får man tänka på alla de som är ute i skogen och försöker släcka eländet. Jag önskar att jag hade kunnat hjälpa till på något sätt. Men de har det säkert nog jävligt, utan att ha en dåligt tränad 64-åring snubblande runt bland slangar och pumpar. Men jag läste att det är många frivilliga som hjälper till med transporter, kaffe och vatten till de som jobbar med släckning. Det är bra gjort.

Jag brukar ju försöka vara lite skojig när jag skriver på denna blogg. Men just nu känns det inget kul med någonting. Så det är lätt att låta bli att skriva sådant som drar upp mungiporna på er. Det är väl inte bevisat att den långa torkan och värmen beror på klimatförändringar. Men själv är jag ganska säker på att så är fallet. Man får väl hoppas att det fattas politiska beslut som gör att det inte blir ännu värre. Men det är nog att hoppas för mycket. Som Axel Oxenstierna sa till sin son: ”Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs.” Jag vet inte huruvida Axels son visste detta. Men själv vet jag detta jävligt väl. Man får ju så att säga dagliga bevis på detta faktum.

Jag tror jag skrev om skillnaden mellan begåvning och förstånd för ett tag sedan. Fast jag kommer faktiskt inte ihåg huruvida så var fallet. Börjar väl antagligen bli lite slirig. Men jag kör det igen även om ni kanske skakar på huvudet och tänker: ”Det var en tjatig gubbe”.

Men jag har ju i mitt yrkesliv testat många barn och ungdomar med intellektuella svårigheter. Många av dessa har trots att de har svårt med sin inlärning varit påtagligt förståndiga. De har haft en betydande självinsikt och förstått sina svårigheter. Ibland försökt dölja dem för omgivningen. Men innerst inne vetat att deras intellektuella resurser är begränsade och deras inlärningssvårigheter beror på detta. Oftast tror jag att det varit en lättnad när jag sagt att det är något jag vet och inget som man behöver dölja eller skämmas över för mig. Då brukar dessa unga människor prata om sina svårigheter hur förståndigt som helst.

Hög intelligens har alltså inte så mycket med förstånd att göra. Man kan vara rätt begåvad, men vara dum i hela huvudet. En jobbig kombination är de som tror sig vara jävligt begåvade, men inte är det. Ni vet de där som med påtaglig aggressivitet för fram de mest dumma pseudovetenskapliga idéer, fördomar och konspirationsteorier. Som ”vet” att de har rätt och därför vägrar ta till sig allt som talar emot deras egen uppfattning. Eller är fyllda med fördomar och förenklingar och inte verkar stå ut med att ha två tankar i huvudet samtidigt. Sådant gör mig väldigt trött nuförtiden. Förr var jag så rädd att uppfattas som mallig och överlägsen, att jag ibland låtsades lyssna intresserat. Jag undvek att invända då det bara riskerade förlänga plågan. Dessutom tycker jag det är mycket obehagligt med konflikter. Det fanns nog dumhuvuden som tyckte jag var en bra lyssnare på grund av detta. De kanske tyckte det var konstigt att jag som varit så intresserad och trevlig verkade undvika dem som pesten efteråt. Fast de var såå begåvade och sa så kloka saker. De skulle bara vetat vad jag tänkte och att min plötsliga huvudvärk gick över så fort jag lämnat deras sällskap.

Fast ibland kan jag nog själv uppfattas som lite överlägsen och undervisande. Men det beror på att jag är lite kunnig inom ett antal områden. Och det vill jag ju gärna skryta och imponera lite med. Det är ju lite löjligt. Men man är väl inte mer än människa. Om mycket annat har jag förresten ingen aning.

Som Nalle Puh så klokt påpekar:

”Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan korta, lätta ord, som: 'Vad sägs om lite lunch?'.”

Peter