Hej vänner!

Jag kom att tänk på floskler. Eller kanske plattityder. Jag vet inte riktigt skillnaden. Men ni vet när folk säger självklarheter som om det var något av vikt de förmedlar. Som när man tittar på ishockey och någon inbjuden expert ser allvarlig ut och säger: ”Nu måste grabbarna börja åka skridskor”. Som om det var något annat spelarna höll på med.

Nu är det ju snart val och då brukar floskler stå som spön i backen. Det tycker jag är rätt störande. Ofta är det sådant som varje vettig människa håller med om. Som framförs som man säger något smart, när det bara är tomt som nubbeglas på midsommardagen.

Själv mår jag numera alltid lite illa när någon säger ordet ”värdegrund”. Det betyder väl antagligen att man bör uppträda moraliskt riktigt och vara snäll. Som tur är håller de flesta med om detta. De som har ”värdegrunden” att det är okej att slåss, stjäla och vara allmänt taskig är inte så många. Dessutom jobbar de ju sällan inom verksamheter där detta ”implementeras” stup i kvarten.

Eller påståenden som ”Vi vill bygga ut välfärden och förbättra för de gamla som byggt detta land.” Det låter väl i och för sig bra. Men vem fan har något generellt emot det. Det finns ju ingen som säger att målet är att: ”Riva ner välfärden och se till att åldringarna får ett helvete på gamla dar”.

Eller partiledare, språkrör och partisekreterare som säger att vi ”inte har varit tydliga och fått fram vår politik”, när det går dåligt i opinionen. De säger aldrig: ”vi har fått fram vad vi vill med vår politik. Men det är nästan ingen som gillar den. Tråkig historia”.

Eller när någon just utsedd chef påpekar: ”Att personalen är den viktigaste resursen i vår verksamhet.” Som om det fanns de som tyckte kopiatorn och kaffebryggaren som var det som var viktigast. Sen brukar de ju snacka lite om visioner och i värsta fall be de stackare som lyssnar skriva ner sina egna visioner på ett papper. När dessa möten är över suckar alla lättade, glada över att få jobba vidare med det de höll på med.

Eller när någon ser allvarlig ut och säger: ”Jag hör vad du säger”. Då för man lust och säga: ”Å fan, jag trodde du var döv som en mullvad”.

Sedan finns det tjatiga ord som ”evidensbaserat”. Säkert bra, men måste man tjata om det så förbannat. Själv tror jag att det är rätt bra att vara snäll, förstående och fantasifull. Lite humor på det är nog också bra. Finns det förresten evidens för.

Tjejer brukar tydligen ibland råka ut för något som på engelska heter ”mansplaining”. Det är när en man på ett överlägset sätt skall förklara något för en kvinna som hon redan vet. Fast jag tror även män kan bli utsatta för något liknande. Själv har jag fått råd kring hur man rustar träbåtar på våren, svampplockning och sådant som jag i yrket har god kunskap om, av män som vet betydligt mindre än mig om dessa ämnen. Killar som tror sig vara auktoriteter bara för de har overall och keps.

Peter