När glas går sönder
mot golvet, så hörs
ett klirrande ljud.

Och av glasets skärvor,
så skär du lätt hål på
din hud.

När stormen fäller
ett träd, så hörs ett
väldigt brak.

Själv kämpar du framåt
i stormen och försöker
hålla dig rak.

Men en dag så
plockar du skärvor,
böjd av obruten vind.

Det blöder om dina fingrar
och tårar finns på din
kind.

Visst kan man önska
ibland, att man vore någon annan
än den man verkligen är.

Men ändå är det
just nu på jorden,
som jag en stund är här.