God morgon vänner!

När jag skriver detta spelar jag samtidigt Bach. En oboe-konsert som är väldigt fin. Jag tycker mycket om Johann Sebastian B. En sak som är lite konstig är att jag kan skriva samtidigt som jag lyssnar på hans musik. Det kan jag oftast inte när jag lyssnar på annan musik. Då får jag välja. Antingen skriva eller lyssna. Men Bach går fint att lyssna på när man skriver. Fast jag märker att jag trycker ner tangenterna i takt men musiken. Jag har fått för mig att Bach är så ren musik att den håller sig i den musikaliska delen av hjärnan och ger fan i att störa andra delar. Men hans oratoriekörer går inte att lyssna till samtidigt som man skriver. För då lyssnar man på texten, även om man inte begriper så mycket. Och det stör skrivandet.

Som ni vet har min hjärna fungerat lite dåligt sista tiden. Framförallt har minnesfunktionen beckat ihop. Men inte heller fokuseringsmekanismen är var den borde vara. Det har faktiskt varit jobbigt och jag försöker starta om hårddisken. Jag har lagt upp ett schema som jag tror skulle kunna fungera. Jag försöker cykla ett par timmar varje förmiddag sedan lunch och därefter ligga på sängen och lyssna på Johan Sebastian en stund. Hoppas det hjälper. För jag vill faktiskt komma igen så fort som möjligt. Men är orolig för att det inte kommer bli så lätt.

Jag är som ni vet född 1954. En del av er som läser detta är väl födda ännu tidigare än så. Men de flesta är väl födda långt senare. Fortfarande kan jag bli förvånad över att folk som är födda på 80-talet faktiskt är hyfsat vuxna personer. Till och med de som är födda på 90-talet har ju kommit över blöjstadiet. Själv riskerat man väl snart gå in i detta stadium på nytt, om man har otur. Jag hade en gång bestämt mig för att att inte bli konservativ och tråkig när jag blev äldre. Jag skulle minsann hänga med i tiden och inte säga ”det var bättre förr på postkontorens och kådisautomaternas tid”. Fast jag hade bestämt mig för detta så har jag blivit alltmer konservativ och tillbakablickande. Jag försöker låta bli. Men det går dåligt. Dessutom blir man ju dagligen upplysta om allt som inte fungerar. Sjukvård, polis och tågtrafik verkar ju skära ihop som en gammal Amazon på autobahn. Samtidigt är vi ju rätt bortskämda som förväntar oss att allt skall fungera. I stora delar av världen finns det ju knappt tillgång till läkare. Polisen får man möjligtvis hjälp av om man mutat den ordentligt. Tågen kommer ibland och i bästa fall får man hänga med på utsidan. Så om man jämför så har man det ju rätt bra. Men jag tänker ändå vara en sur och missnöjd gubbe, för det har jag betalt skatt för att få vara.

Jag är alltså numera en sur och lite konservativ gubbe som tycker mycket förändrats till det sämre. Det är tråkigt. Men det är också tråkigt att så många ungdomar verkar så uppgivna. Unga människor skall ha framtidstro och gärna vara lite radikala. Det var faktiskt rätt kul att vara ung och radikal. Synd bara att man inte var lika erfaren förståndig som man är nu. Men å andra sidan är jag ju rätt barnslig, nu när jag är vuxen och slipper spela att jag är det.

Peter