Hej vänner!

Det är söndag morgon och jag är på väg ut. Men innan tänkte jag skriva några rader till er. För det var länge sedan jag skrev något på denna blogg och har man en blogg bör man ju skriva något då och då. Annars kan man lika gärna lägga ner den.

Som ni kanske lagt märke till är det väldigt varmt. Det har varit riktig högsommarvärme nästan hela maj och det skall tydligen fortsätta några dagar in i juni också. Jag badade faktiskt havet i torsdags och det var inte alls iskallt. Det känns lite oroligt att det är sommar en månad för tidigt. Tänk om sommaren redan har varit för i år. Det vore tråkigt.

Det händer konstiga saker i världen. Presidenten i USA har tydligen tänkt sig att avskaffa frihandeln. Vilket inte är snällt mot ett litet exportberoende land som Sverige. Men en annan konstig sak var den där journalisten i Ukraina som blev mördad för att därefter uppstå från de döda dagen därpå. Det var faktiskt jättekonstigt. Har vad jag vet bara hänt en gång tidigare i världshistorien att någon dött, för att därefter uppstå från de döda. Jag har alltid haft lite svårt att tro på sanningshalten i den uppståndelsen. Men att den aktuelle journalisten har övervunnit döden verkar helt sant. För han var på TV. Så honom måste man nog tro på.

När jag var sådär en 10 år ville jag gärna att gud skulle bevisa sin existens. Jag kunde säga: ”Om du finns gud så kan du väl bevisa det. Så släng nu en kotte i huvudet på mig så skall jag därefter tro på dig”. Men inte fan kom det någon kotte som gudsbevis. Så efter ha prövat huruvida gud finns eller inte med hjälp av kotte-experimentet konstaterade jag att det nog inte finns någon gud. Vilket faktisk bekymrade mig. Dessutom fanns det vuxna personer som trodde på gud, vilket var konstigt. Men jag gissade att de nog haft guds öra och fått den kotte det bad om i roten. Fast en del verkade mer fått kokosnöt i skallen och blivit lite konstiga och talade i tungor och fått den där jobbiga blicken som fanatiker brukar få.

Själv har jag ju vid flera tillfällen berättat att jag tror att om gud finns är han en liten koltsamisk gumma i norra Finland som jojkar fram världen. Hon har börjat bli lite trött sista tiden. Så jag brukar lägga mig knä mot norr för att tillbe och muntra upp henne. Då blir hon lite glad och säger: ”Voj, voj upp med dig pojk, så sätter jag på kaffet. Int skall han ligga där och tillbe och se dum ut”.

Har ni fått den viktiga broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”? Där står viktig information hur man agera om ryssen kommer eller om några galna terrorister ställer till det. När jag var barn fanns det en likadan broschyr som hette ”Om kriget kommer”. Då var det bara ryssen man var rädd för. Jag var alltid jätterädd när jag läste denna broschyr som barn. Jag blev lite skraj när jag läste den här nya varianten också.

En sak som står både i den gamla och nya varianten är: ”Alla uppgifter om att motståndet skall upphöra är falska”. Det låter högtidligt på något sätt. Själv är jag ju rätt skraj av mig och bergis skulle jag ge mig, om det kom massa ryssar springande för att döda mig. Men motståndet skulle skulle aldrig upphöra i skallen och det är ju alltid något. Det är som motståndet mot nazism och fascism och andra totalitära idéer. Fast jag är en fegis kommer mitt motstånd aldrig upphöra mot sådana idiotier.

Jag kommer alltså antagligen inte vara modig om det blir krig. Fast jag när jag gjorde lumpen lovade jag högtidligt inför gud att bevara både konungen och fosterlandet. Kanske tänkte gud att ”den där fegisen står där och lovar, fast han kommer ge sig fort som fan. Den är det minsann fortfarande inte värt att offra en kotte i skallen på.”

Peter