God kväll vänner!

I kväll är det ett speciellt ljus. Det passerade ett regn över fastlandet men det kom inte hit. Men på något sätt gjorde det att solnedgången blev extra fin och himlen högre nästan som i september. Jag sitter och funderar på livet och allt jag varit med om. Herakleitos sa ju att man inte kan kliva ner två gånger i samma flod. Det var förresten ett radioprogram om Herakleitos häromdagen som var rätt intressant. Så nu vet jag mer om den gubben än att han sa det där om att det inte gick att stiga ner i samma flod två gånger. Men det tycker jag låter lite konstigt. Fast han menade förstås att det vatten man kliver ner i andra gången är ett annat än det man först klev ner i. Men det var väl mer en beskrivning av tidens gång och att den inte går att hindra utan flyter förbi och inte går att hejda. Det är väl sant. Men när jag är här på ön och ser på allt jag sett så många gånger förut så känns det speciellt. För här är det mesta sig likt. Den solnedgång jag ser är väldigt lik den jag såg för när jag först kom hit och den bod jag ser på genom köksfönstret ser likadan ut nu som alla somrar tidigare. Men att tiden går märker man om man kollar sig själv i spegeln.

I natt drömde jag att jag lyssnade på någon sorts föreläsning. Det var någon som sa: ”Sålunda äro vi alla på väg mot något”. Det är det enda jag kommer ihåg av denna dröm. Men att tiden inte går att hejda är ju sant. Det får man acceptera. Däremot kan man vid upprepade tillfällen nedstiga i samma flod. I Sverige finns det ju inte så många vattendrag som kallas floder. Vet faktiskt inte om det finns en enda flod i Sverige. Men älvar och åar finns det ett helt gäng. I dessa kan man om man vill nedstiga vid upprepade tillfällen. När jag åkte hit stannade jag till vid Gamla Uppsala och tittade på högarna där. Men då såg jag att det fanns en fin badplats där man kunde bada i Fyrisån. Så i den ån kan man nedstiga flera gånger om dagen om man vill. Dock ej i samma vatten om man inte skyndar sig på för Fyrisån rinner bara sakta förbi. Man hinner nog doppa sig i samma vatten om man skyndar sig.

Vad gäller tiden är jag inte helt nöjd med den för närvarande. Den kunde gått rinna förbi så fort som möjligt. Det förra århundradet var ju en bedrövlig historia som man hade hoppats aldrig skulle upprepas. Men jag tycker ta mig fan att det luktar 30-tal igen. Inte för jag vet hur 30-talet luktar. Men jag har sett pilsnerfilmer med komiker som Åke Söderblom och Tor Modéen. De var utmärkta skådespelare som inte hade det dåliga omdömet att bli politiker. Men i resten av världen fanns det minsann pajasar som med glatt mod i spetsen för sin nation förstörde en kontinent och mördade miljoner oskyldiga människor. Bland dem den lilla kloka tjej som skrev följande:

”Det är det svåra i denna tid: ideal, drömmar, förhoppningar hinner knappt infinna sig innan de drabbas av den allra grymmaste verklighet och på så sätt fullständigt ödeläggs. Det är ett rent under att jag inte har gett upp alla mina förhoppningar, för dessa verkar absurda och ogenomförbara. Och ändå håller jag fast vid dem, trots allt, eftersom jag fortsätter att tro på människors inre godhet.”

Anne Frank

Peter