God morgon vänner!

Jag badade i havet igår. Det var väldigt kallt. Men i förrgår badade jag bastu och doppade mig i havet. Det var rätt kallt det med. Men jag kände mig ganska ren. Fast som en nyponros är man väl inte direkt. En varm dusch skulle väl inte skada.

Jag har sjösatt min gummibåt. Så nu kan jag ta mig iland om jag vill. Men jag tänker vänta med det tills det behövs. Jag har korv i kylskåpet för minst en vecka framåt. Får se om den blir tillredd på längden eller tvären idag.

Världen har blivit så komplicerad. Det är så mycket vi vet om hur den är sammansatt och fungerar som man inte visste för några hundra år sedan. Det är väl i sig bra. Men ibland tycker jag det verkar som vissa saker var enklare innan man visste så mycket. Som nu när det är sommar och det blommar, spirar och föds överallt i naturen. Då hade det varit fint att tro på att allt detta är en gåva från den store guden. För då hade man kunnat sjunga med psalmdiktaren Kolmodin:

”Man hörer fåglar sjunga

Med mångahanda ljud;

Skall icke då vår tunga

Lovsäga Herren Gud?”

Det borde absolut vår tunga ägna sig åt nu när det blommas och sjungs överallt. Nu kom Olles hund Rappe inhoppande glad som en lärka. Han verkar tycka att varje dag är något spännande, som är värt en lovsång. Nu drog han nog iväg för att leta efter sin gröna boll. Snart kommer han tillbaks och lägger den framför mig och vill att jag skall kasta den. För det är det roligaste han vet. Men man får begränsa denna lek för annars skulle han inte göra något annat jaga boll hela dagarna. Det är någon form av boll-missbruk som i viss mån bör begränsas. Jag tror jag skall låta honom leta efter korvbitar en stund istället. För det är också kul och jag har väldigt gott om korv.

Nu flyger skogsnäppornas honor söderut. De lämnar ju hannen med ungarna och ger sig av redan. Naturen är gåtfull. Nu går en skogsnäppa runt på en norrländsk myr och funderar vart frugan tog vägen? Han är säkert rätt sur. Lämnad i mygghelvete med två ungar som tjatar och bråkar. Allt på grund av några snabbisar i maj. ”Fan vet om det var värt det”, tänker han nog.

Peter