Hej
vänner!
Som
en del av er vet har jag varit i Toscana. Det var fint på alla sätt.
En sak som jag uppskattade var att det var svalt och behagligt. Det
regnade en hel del. Men vi hade tur för vid alla utflykter var det
uppehåll i stort sätt. Men nu är jag tillbaks i Sverige och här
är varmt utav helvete. Som jag berättat tidigare är jag ingen
anhängare av värmeböljor. Nu skall det visst bli 30 grader och det
är helt onödigt, enligt min mening. Jag blir bara svettig, trött
och irriterad när det är jättevarmt. Det måste vara någon sorts
genetisk åkomma. För massa andra människor gillar värme och kan
till och med åka iväg söderut bara för att utsätta sig för
sådant otäckt. De finns ju till och med människor som helt
frivilligt lägger sig i solen fast det är varmt. Något
som jag inte begriper. Det finns ju en engelsk visa i vilken man
sjunger: ”Mad Dogs and
Englishmen go out in the midday sun. The toughest Burmese bandit can
never understand it.” Och det
kan faktiskt inte jag heller, när svenskar utsätter sig för detta.
Jag
har alltså varit i Toscana och besöks en massa små städer. Ofta
ligger de ju högt upp på ett berg. Det beror på att etruskerna som
först bodde där byggde sina byar högt upp på berg där de hade
lite koll på vad som hände runt omkring dem. Men det hade man nytta
av även tusentals år senare när det under 1300-talet var massa
krig och bråk mellan de olika städerna i Toscana. För
dessa var stadsstater med eget självstyre. Men till slut erövrade
visst Florens under ledning av någon ur familjen Medici sina grannar
om jag förstod det hela rätt. Fast det var först på 1500-talet
som man lyckades erövra Siena som man länge haft som ärkefiende.
1300-talet
var ju ett otäckt århundrade då en väldig massa människor strök
med i pesten. Men trots detta var det ju då renässansen inleddes i
Italien med författare som Francesco
Petrarca, Giovanni Boccaccio
och
Dante
Alighieri. Jag
gissar att pesten gjorde att man började ifrågasätta dogmer
och dumhet. För en gud som låter folk dö på det sättet verkar ju
varken allsmäktig eller snäll. Fast Dante skrev ju både om himmel
och helvete förstås. Fast han är ju klart bäst när han skriver
om helvetet. Han
var ju den första som vågade sig på att skriva litteratur på
Italienska istället för på latin förresten. Han börjar ju sin
berättelse på följande sätt:
”Jag
stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana.
Ej vet jag längre hur jag skildra kan
en skog så full av grymheten och nöden;
vid minnet än mig skräcken slår i bann.
Den ödslig var som tomheten, som döden -
men skall jag säga er hur tröst jag fann,
så må jag måla färdens alla öden.”
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana.
Ej vet jag längre hur jag skildra kan
en skog så full av grymheten och nöden;
vid minnet än mig skräcken slår i bann.
Den ödslig var som tomheten, som döden -
men skall jag säga er hur tröst jag fann,
så må jag måla färdens alla öden.”
Jag
har alltid tyckt att det låter som en medelålders man som har en
jävla ångest som skriver detta. Men han finner ju tröst till slut.
När han får se att allt inte är ett helvete utan att det finns en
himmel också. Det är ju bra. Men den är tydligen
betydligt tråkigare att skriva om än om helvetet och dess kval.
Toscana
är alltså väldigt vackert. Ett
omväxlande landskap med berg och kullar som gör att man ständigt
får se oändliga vyer. Och på var och varannan bergstopp ligger en
liten stad med kyrka, rådhus och en brunn. Det finns en hel del skog
i Toscana också. Enligt uppgift skall det finnas vildsvin och varg i
dessa skogar. De senare är visst inte så poppis hos en del av
befolkningen. Men
i hela Italien skall det visst finnas cirka 1500 vargar. Men i ett
land som har en hel del annat att tänka på är det inte något man
funderar så mycket på. Man har väl andra och mer akuta
svårigheter. Vargarna är väl mest ett bekymmer bland andra
bekymmer.
Nu
skall man visst få en ny regering efter att ha varit utan en sådan
i månader. Men inte heller detta verkar oroat italienarna så de får
svårt att sova. På det sättet verkar Italien annorlunda Sverige.
Mycket tycks liksom fungera på något sätt, fast det inte borde göra
det. Men man får inte idyllisera för de är stora svårigheter med
arbetslöshet och bostadsbrist i Italien. Och det föds minst barn
per kvinna i Europa där. Det är vanligt att man bara har ett barn
för det är för dyrt och svårt att ha råd med flera ungar.
Italien
är ju ett katolskt land så man får ju av religiösa skäl inte
använda preventivmedel. Ändå föds de få barn. Italienarna måste
alltså vara experter på avhållsamhet gissar jag.
Som
ni vet är italiensk mat ofta god. Jag gillar också sättet man
äter. Har man tur får man en fullständig måltid. Först
anti-pasta med lite salami och prosciutto. Sedan pasta. Därefter
kanske en köttbit. Och efter det en dessert. Själv vill jag gärna
ha en espresso efter det. Men ingen grappa för det är en otäck
dryck som smakar finkelolja.
Men
det finns en hel del goda viner i Italien. I Toscana är de ofta
gjorda på
sangiovese-druvan,
Det kan stå brunello på flaskan men det är också sangiovese.
Passar bra till italiensk käk. Fast jag har druckit både goda och
inte goda sangioveseviner. Så man kan aldrig vara riktigt säker.
Jag
köper aldrig med mig viner när jag är i länder där man
producerar sådana. Visst skulle det ibland vara kul att köpa vin på
en vingård och ta med hem. Men faktum är att vinerna på
systembolaget ofta är billigare och bättre än de man köper och
fraktar hem. Men det här vinet nedan hade jag velat köpa för etiketten skull. Den är nämligen gjord av dottern till vinproducenten.
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar