Hej vänner!

Idag när jag åt frukost satte jag på radion. Då var det en intervju med popsångaren Alexander Bard där. Han pratade jättemycket och sa att han numera var filosof. Han lät urförbannad och faktiskt lite konstig under hela intervjun. Det verkar alltid finnas någon sorts offentlig enfant terrible i Sverige som just på grund av sin lite speciella personlighet och aggressivitet väcker intresse. När jag var barn fanns det ett gubbe som hette Sven Stolpe som var jättekonservativ och sa konservativa saker på ett roligt sätt. Ingen brydde sig väl så mycket om innehållet, men tyckte gubben var lite rolig att lyssna på. Sedan finns ju Jan Myrdal som är son till Alva och Gunnar Myrdal. Han var istället väldigt radikal och gillade Kina under kulturrevolutionen och tyckte vi borde ta efter. Han tyckte också att de Röda Khmererna i Kambodja gjorde ett utmärkt jobb, när de ägnade sig åt massmord. Han tyckte att massakern på Himmelska fridens torg var en utmärkt idé. Men även han fick gå runt och säga konstiga saker, för att det var lite kul att höra på tokigheterna och det får han fortfarande.

Så knäpp var nu inte Alexander Bard, även om han var lite pretto och kallade sig filosof. Vilket lät lite kul. Han hade massa ideér om allt mellan himmel och jord. Men det fanns faktiskt en del saker som inte var heldumma om han sagt dem i normal samtalston och inte som han just slagit sig på tummen med hammaren. Nu är väl inte filosof någon skyddad titel precis. Vem som helst får väl kalla sig filosof. Men fan vet om man blir det bara för man själv kallar sig det. Det kom mig att tänka på en historia som jag tror jag skrivit om förut i denna blogg. Men jag tar den igen.

Det här hände under antiken i Grekland. Då var det en man som påstod att han var filosof. Men en annan gubbe ifrågasatte detta. Men den förste sa då att han kunde bevisa detta genom att visa filosofiskt jämnmod. Så han som ifrågasatte den så kallade filosofen började kalla denne för både det ena och det andra. Alla okvädningsord och förolämpningar han kunde komma på. Den andre blev visserligen röd i ansiktet men sa inget tillbaka utan behöll sin värdighet och lugn. Till slut kunde den andre inte komma på mer att att säga. Då sa han som kallade sig filosof lite malligt: "tror du nu på att jag är filosof". Då svarade den andre: "om du inte sagt något hade jag trott på det".

Själv skulle jag gärna läsa filosofi någon gång. Och läsa filosofins historia. Undra förresten vad

Sokrates skulle tänkt om han lyssnat på Alexander Bard på radio och denne kallat sig filosof. Tur att han inte gjorde för då hade han väl tagit fram giftbägaren på en gång och inte avvaktat sin rättegång. Sokrates dömdes ju till döden 399 f.Kr. för att ha vilselett ungdomen med mera. Men Alexander Bard lär ju inte vilseleda varken unga eller gamla. Möjligtvis sig själv.

Peter