Hej vänner!

Jag är på bättringsvägen tror jag. Men den här gången skall jag vara riktigt frisk innan jag återgår i arbete. För jag vill inte att det skall bli som förra veckan, när jag försökte kämpa på fast jag nog inte var i toppform och blev jättedålig igen. Förresten är jag inte i toppform nu heller. Trött, lite huvudvärk och snorig. Det här var ingen vanlig förkylning.

Jag såg att börserna faller och aktierna mister sitt värde. Det är lite tråkigt för oss som sparar i fonder. Men inte mycket att göra åt. Sådan är kapitalismen. Som en jättelik roulette, där i slutändan banken vinner. Jag gillar inte pengar för jag är dålig på dem. Tycker att de är nödvändiga, men tråkiga. Dessutom är de förbannat opålitliga. Man tror att de är värda en viss summa. Men sedan visar det sig plötsligt att de inte alls är värda det. När jag var barn kostade en kola fem öre. Detta oavsett om det var en Dixy-kola eller en Rival-kola. Men sedan kostade den plötsligt en spänn! Så en femöres-kola kostade mer än vad den hette. Vad är det för ordning?

Ni har väl hört om tulpanmanin. Det var i Nederländerna på 1630-talet då man började odla tulpaner. I början var lökarna dyra och värdefulla. En tulpanlök kunde kosta hur mycket som helst. Dessutom började man spekulera i de vinster som nästa års skörd av lökar skulle ge. Men ju bättre odlandet gick desto fler lökar producerades. Plötsligt 1637 började folk inse att det fanns ett överflöd av tulpanlökar och att detta överflöd skulle ge upphov till ett ännu större överflöd kommande år. Så man började sälja sina tulpanlökar till underpris och på bara några månader var en tulpanlök inte mer värd än en vanlig gul lök. Fast inte lika god i soppan. Så hela ekonomin gick åt helvete, när massa människor blev av med sina i tulpaner investerade slantar. Nederländerna drabbades av en ekonomisk depression och massa människor av en vanlig sådan.

Så nu vet ni vad som väntar oss fondsparare. Vi kommer väl inte ha råd med

rosor. Men tulpaner är billigt. Så det kommer vi säkert kunna kosta på oss. Kommer att vackert pryda det bord, där vi ställer fram vår blodpudding eller havregrynsgröt varannan dag.

Peter