Hej vänner!

Jag är hemma och är sjuk. Febrig och har hostat hela natten. Det känns jobbigt för jag har en pressad almanacka på jobbet och en rad viktiga möten som inte blir av. Det skulle ibland vara skönt om man hade ett jobb där det inte spelade så stor roll om man var hemma några dagar, utan att ställa till det för andra. Det är en trist åkomma som drabbat mig för jag tyckte jag var klart på bättringsvägen förra veckan. Men i helgen blev jag dålig igen. Så brukar det ju inte funka förr. Då blev man sjuk och sedan frisk. Inte sjuk, nästan frisk och sedan nästan sjukare än man var från början. Det är ta mig fan inte ordning på någonting längre. Klimatet förändras, torsken dör ut i Östersjön och man blir sjuk och frisk om vartannat.

Jag såg på TV-programmet om Mandelmans gård härom kvällen. De var lite spännande för herr och fru Mandelman fick rycka ut och rädda ett lamm som ramlat ner i ett grävlinggryt och fastnat. Men det löste fru Mandelman på bästa sätt och det hela slutade lyckligt. De verkar så duktiga, lyckliga och trevliga, att man blir liksom orolig att de en dag kommer avslöjas som riktiga skurkar. Eller att de egentligen inte finns på riktigt, utan bara är påhittade och serien är inspelad i kulisser utanför Göteborg. Att det visar sig att herr Mandelman egentligen heter Nedergren och är slaktansvarig för smågrisslakten på Scan. Och att fru Mandelman egentligen heter Linderot och förestår en skoaffär i Alingsås. Då skulle man minsann bli besviken, men inte så förvånad.

Det är likadant med konstnären Lars Lerin. Han är ju också på TV och undervisar ett gäng spännande medmänniskor i konst. Den där Lars verkar också så snäll och gullig att man blir misstänksam. Kanske Lars Lerin bakom sin fasad av snällhet är en elak fan som leder en liga av konstförfalskare och säljer förfalskade tavlor av Carl Larsson och Bruno Liljefors till åldringar på landsbygden, för dyra pengar. Det skulle vara för hemskt om så var fallet. För jag vill så gärna att snälla Lars Lerin skall finnas på riktigt.

Jag är alltså misstänksam mot människor som är snälla och trevliga på TV. Själv är jag ju ganska snäll. Men jag vet minsann vilka fulheter som ryms i mig. Nu är väl dessa inte värre än hos andra. Men jag har minsann känt både avund och kört för fort. Vid ett tillfälle har jag också smitit från notan. Men det var ett missförstånd. Hade det skett idag hade jag säkert rätt upp det och gjort rätt för mig. Men när detta skedde var jag ung och mindre förståndig. Jag var dessutom klart mindre nykter.

Men sista tiden har ju det visat sig att en hel del av de som sätt snälla och schyssta ut i TV-rutan inte alls är det. Det är politiker, kulturpersonligheter, regissörer, musiker och programledare som visat sig inte alls vara snälla och väluppfostrade. Det har varit lite jobbigt att upptäcka att så var fallet. Man blir liksom besviken och känner sig lurad när någon som verkar trevlig visar sig vara en riktigt elak skitstövel.

Man blir också besviken när man förstår att stora delar av de som man sett åka skidor i OS under åren varit dopade. Det har liksom varit fusk från början till slut. Jag tänker nog inte titta på OS i år. Det är inte kul när man vet att den som vinner antagligen är den som är listigast i sitt fusk.

Men jag hoppas att Mandelman är på riktigt, även om jag inte är säker. Vidare hoppas jag att Lars Lerin är lika snäll och gullig i verkligheten som på TV.

Nu måste jag gå och lägga mig och vila en stund.

Peter