Hej vänner!

Det är torsdag kväll. Jag är lite trött efter att ha kämpat med en förkylning hela veckan. Men jag tänkte försöka orka se Antikrundan på TV. Kanske Knut Knutsson får syn på en möbel gjord av en mästare från Stockholm 1716 och blir så där exalterad som bara Knut Knutsson kan bli av ett stockholmsarbete från 1716.

Ibland önskar jag att jag kunde känna för gamla grejer på samma sätt som experterna på Antikrundan. I och för sig gillar jag gamla saker men riktigt den extasen för en gammal byrå, som Knut Knutsson kan uppvisa har jag aldrig känt. Det beror nog för att jag inte har den kunskap och det genuina intresse för antikviteter som Knut Knutsson besitter. För det är väl det som gör att man reagerar för en gammal kommod, som om det var en naken tjej man tittade på.

Själv äger jag inte så många antikviteter. Jag har en tavla som från början tillhörde min farfar med en naken dam på. När denna tavla inköptes av min farfar på 1800-talet ansågs den nog vara rent pornografisk. Men nu är det mest en bild på en naken tjej som borstar håret. Perspektivet är lite konstigt på denna tavla för det ser ut som golvet lutar lite framåt. Helt klart har konstnären satsat mer på att avbilda damen ifråga. För hon är rätt snygg och välformad. En gång täcktes denna dam av en bild av järnkanslern Otto von Bismarck när min farfar fick besök av sin mor och andra kvinnliga släktingar. Men när dessa gått sin väg kom damen fram igen. Tyvärr fick jag aldrig träffa min farfar då han dog långt före min födelse. Men enligt min far, som hade ett spänt förhållande till sin far, var det ingen förlust. Men vi tycks ju ha en likartad konstsmak och uppskatta det som är vackert i alla fall.

Helgen kommer jag och kamrat katten fira utan annat kvinnligt sällskap än ovanstående tavla. Vi kommer sitta tillsammans och nynna på ”Helgdagskväll i timmerkojan” av Dan Andersson. ”Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst, vik, bekymmer ur snöhöljda bo! Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst, här är helg, djupt i skogarnas ro! ” Så kommer vi och sjunga tillsammans och känna oss vemodiga och manliga.

Sov gott vänner!

Peter