God morgon vänner!

Igår hörde jag att någon institution som heter Språkrådet eller något sådant har ställt samman nya ord som kommit till 2017. För det kommer ju ett antal nya ord varje år och det försvinner ett gäng. Och en del ord finns liksom kvar som minnen, men används nästan inte längre. Ibland bara när det är lite högtidligt. Den store författaren Torgny Lindgren använde ju ofta lite ålderdomliga ord i sina böcker. Det blev väldigt fint och lite högtidligt värdigt. Även det rätt vardagliga fick liksom ett allvar på något sätt. Dessutom hittade han ofta uttryck från bibeln som gjorde en historia från Västerbottens inland, nästan som en berättelse ur denna bok. Kanske är det så att de som i hemmet pratar en utpräglad dialekt får ett särskilt sätt att använda svenskan, som för dem lite är ett främmande språk. Sara Lidman pratade ju och skrev också lite speciellt. Lite långsamt och välartikulerat. Och kanske lite gammaldags.

Som ni ser börjar jag ibland meningar med ”Och”. Det stör mig lite för jag tycker det ser konstigt ut. Lite slarvigt på något sätt. Torgny Lindgren skulle nog aldrig göra så. Men jag skriver inte ”dom” utan ”de” och ”dem”. Jag har faktiskt försökt skriva ”dom”. Men det ser fel ut, tycker jag. Så jag gick tillbaka till de och dem. Detta fast jag ofta skriver fel vad gäller detta.

Ni som läser denna blogg kanske minns att jag någon gång skrev en lista över ord som jag tycker är vackra. Ord som ”skuggsång” och ”älskog”. Älskog är förresten en sammansättning av orden älska och håg. I sången ”Kristallen den fina” sjunger man ju: ”Min vän och älskogs blomma, ack om vi kunde tillsammans komma och jag vore vännen din och du allra kärestan min”. Det låter ju fint. Fast när jag var yngre trodde jag det hette älgskog. Det låg liksom en doft av brunst och storskog över ordet. Så fast till det var fel blev det ju ändå lite rätt i mina öron. Älska är visst också ett gammalt nordiskt ord. Det heter ju något helt annat på engelska och tyska till exempel. Men åter till listan med fina ord.

Fina ord är till exempel: mumla, längtan, porla, vemod, höstsol, stjärna, lugn, ljuv, väldoft, morgonbris, tjärn, sommarkjol och öl.

Undra förresten vilket ord på svenska som jag tycker är fulast. Alltså inte fula ord som svordomar, utan ord som låter fult i mina öron. Det finns ett ord som jag tycker låter jättefult och borde avskaffas. Det är ordet ”bög”. En gång var det ett skällsord och det var taskigt att kalla en homosexuell man för bög. Men sedan blev det ju nästan etablerat och kunde användas av homosexuella män, när de pratade om sig själva. Men det tycker jag de borde sluta med. För det är ett fult ord som stör mina öron. Homosexuell är ju lite otympligt så det borde finnas ett fint ord för killar som tänder på killar. Man kanske kunde kalla dem för killgillare. Det låter inte så dumt. Då kunde man till exempel säga: ”på fredagarna träffas killgillare på den här restaurangen”. Heterosexuella killar kunde kallas ”damståndare” till exempel. De som tänder både på killar och tjejer kan man ju kalla ”tvåtändare”. Men tjejer som tänder på tjejer kan få fortsätta vara lesbiska för det är ett rätt fint ord. Men bög tycker jag låter för jävligt och bör avskaffas. Då är killgillare mycket bättre!

Peter