Ibland så grubblar jag
på rymd och tids
oändlighet.

På miljarder av galaxer
och ljusårs
evighet.

På varför det
finns kärlek och
blommor och besvär?

På vad det var som hände
när jag såg dig
och blev kär?

Tiden går och går
och en dag så är
den slut.

Då säger kanske någon,
"här gick en som
grubblade förut.

Han grubblade på
stora ting och på
oändligt små.

Nu har han grubblat färdigt,
tänk som det
kan gå."