Hej vänner!

En sak som är både bra och dåligt med internet är att man kan snabbt kan få reda på saker man undrar över. Det är ju bra om man har en hjärna som förmår att hålla struktur och ordning. För oss som har en mera oredig variant finns ju en risk att man blir störd i den tanke man håller på med och oväntat hamnar i en ny. Som nu när jag planerade att ta itu med gårdagens disk. Då kom jag plötsligt att tänka på en gubbe som hette Bröt-Anund som jag kände att jag måste kolla vem det var. Vidare varför han fick detta lite ovanliga namn.

Nu har jag kollat och nu vet jag att Bröt-Anund var på 600. talet e.kr. kung i Tiundaland, som var en del av Sverige från Uppsala till Gävle ungefär. Han var flitig med att förbättra dåtidens infrastruktur genom att bygga nya vägar. Han bröt liksom ny mark och det var väl därför han fick sitt namn. Han var förresten farsa till Ingjald Illråde som var en elak fan. Han lär till exempel vid ett tillfälle bränna inne sex andra kungar. Bland annat sin egen svärfar. Själv blev Ingvar till slut uppbränd av Ivar Vidfamne. Ivar var visst släkt med östgotiska kungar. Alltså med Teodrik och gänget. Så nu kunde jag skriva om östgoternas historia. Men det tänker jag inte göra. Ej heller tänker jag skriva om andra gubbar med spännande namn som Blot-Sven, Olof Trätälja eller  Olof Skötkonung.

All ovanstående kunskap kunde jag  hitta på Wikipedia. Hade det varit före internet hade jag väl glömt bort alltihop och aldrig fått reda på att Ingjald Illrådes farsa hette Bröt-Anund. Jag hade levt i okunskap om detta. Jag hade ibland funderat på vem den där Bröt-Anund var, men antagligen aldrig fått reda på detta. Hade jag haft ett lexikon hade jag kunnat slå upp vem Bröt-Anund var där. Men nu har jag inget lexikon i Visby, så Bröt-Anund hade sannolikt försvunnit i mitt huvuds allmänna röra. Likaså hans släktskap med den elake Ingjald Illråde.

Som ni kanske vet är jag ingen anhängare av monarkin. Tycker faktiskt hela grejen är lite fånig. Dessutom tycker jag synd om de drabbade som tvingas ta ett jobb som de inte alltid är så lämpade för. Man skall av princip inte ärva sitt jobb och sin titel. Det är något man skall få genom studier och arbete. Men en sak som retat mig är när folk har antytt att kungen skulle vara mindre begåvad för han är dyslektiker. För det är fel i sak och en jävla mobbing. Vad jag förstår har kronprinsessan ärvt detta funktionshinder. Men om någon säger något taskigt om henne på grund av detta så kommer jag bli förbannad. Sedan vore det ju bra om hon tog sitt förnuft till fånga och abdikerade. Det gjorde ju drottning Kristina som var både begåvad och elak vad jag förstår. Men hennes abdikation var i alla fall något som är värt att ta efter. Däremot bör man inte följa drottning Kristinas exempel och bli katolik. För det är otäckt och omoraliskt att delta i sådant oförnuft.

Som ni kanske vet är jag i rakt nedstigande led släkt med en av de småkungar som Ingjald brände upp. Han hette egentligen Ubbe och var kung i det som nu är Närke. Men den isländska munk som skrev ner denna berättelse på 1200-talet, hade likt vår kung lite svårt med stavningen. Just lilla b och lilla d är ju lätt att vända på om man har läs- och skrivsvårigheter. Så denne munk skrev att min förfader hette Udde istället för Ubbe. Han bodde vid ett av Kilsbergen så han kallades Berg-Ubbe. Men det lätt dyslektiska munken skrev alltså Berg-Udde och då uppstod den tradition som ledde fram till mitt namn.

Innan han blev uppbränd var Berg-Ubbe en mycket bra kung. Han var hård med rättvis. Folk som sa dumheter förvisade han ur riket på en gång. Var det exempelvis någon som sa "värdegrund", "transparent" eller  "jag hör var du säger" så blev vederbörande rullad i tjära, doppad i fjädrar och förvisad från Närke. För sådant vill kung Ubbe slippa höra.


Peter