Hej vänner!

Så är alltså julafton avklarad. Maria har åkt till sin mamma och jag och katten är ensamma. Han ligger bredvid mig på en ergonomiskt utformad kontorsstol och sover. Själv sitter jag på en klart mindre ergonomiskt pinnstol och skriver till er. För jag ville inte väcka honom när han sov så skönt. Ni kanske tycker det är lite löjligt att låta en katt bestämma sådant. Men jag är lite löjlig på det sättet. Dessutom skulle han hålla sig kvar med klorna och se sur ut om jag försökte lyfta bort honom från sin favoritplats. Och på juldagen vill man inte ha en sur katt.

Jag tycker mina känslor för detta djur är lite konstiga. Vår förra katt var väl snäll och trevlig, men jag kände aldrig på samma sätt för henne som jag gör för kamrat Katten. Kanske är det jag som förändrats av den drastiskt sjunkande testosteron-nivån, som är en följd av att jag är i den ålder jag är. Inte för jag var så tuff när jag var yngre, men så jävla känslosam som jag är nu var jag nog inte. Jag ser alltså på min sovande vän med ömhet fast han ockuperar min stol. Om det hade varit en annan katt hade jag säkert bara sagt ”schas katt” och kört ner den från stolen ifråga. Men nu är jag en mespropp som försiktigt rullar hans bekväma stol åt sidan och hämtar en annan mig som är klart mindre bekväm.

Med tanke på vår ålder är både jag och fyrbeningen i rätt fin form. Men han är klart smidigare än mig. Han hoppar lätt upp tre gånger sin egen längd. Det gör inte jag. Jag har kan inte ens resa mig på ett värdigt sätt från golvet längre. En gång kunde jag böja mig ner och nå mina tår utan problem. Men det var länge sedan. Jag kunde bita mig i stortån också om jag ville. Men det struntar jag i att det numera inte går. För jag vill inte bita i min egen stortå. Men i övrigt är jag i rätt fin form. Jag brukar ju cykla mycket och långt när det blir cykelväder på våren, efter att ha gjort ett uppehåll med denna aktivitet i flera månader. Då brukar jag bli förvånad att det går så bra som det gör med tanke på att jag under månader varit en riktig soffpotatis. Men det är klart att när lärkorna sjunger över ens huvud och blåsipporna blommar får man nya krafter. Iallafall har det varit så hittills. Nu gick katten iväg, så nu snodde jag hans stol. Så nu sitter jag betydligt bättre.

Det är alltså juldag och de tre vise männen var väl på väg till Betlehem för 2017 sedan gissar jag. I bibeln står det ju följande:

”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”

I den nya bibeln står det alltså att de som kom ridande på kameler var någon sorts astrologer/astronomer. I den förra översättningen stod det bara att de var visa män. Det var bättre för då kunde de ju också varit mer generellt begåvade. I bibeln står det inte heller att de kom på kameler. Men när jag var barn såg jag en bild där de kom på dessa djur, så för mig är det så. Fast det var ju egentligen inte kameler utan dromedarer på bilden. Det står i bibeln att det hade med sig guld och rökelse och myrra till den nyfödde Jesus. Vad det var för vist att ta med sådant till en nyfödd begriper jag inte. En skallra och ett par brallor i storlek 50 hade varit klart smartare!

I höstas var jag i Ravenna (ja, jag vet att jag tjatar om detta). Där fanns en fin mosaik som föreställde dessa visa män. Där står också vad dessa visa män hette nämligen Kasper, Melker och Baltsar. Det gäller att komma ihåg detta, så man inte blandar ihop dem med rövarna i Kamomilla stad. För de hette Kasper och Jesper och Jonathan. Nedan ovanstående mosaik från Ravenna. Visst är den fin!

God fortsättning 

Peter