God Jul vänner!

Det är alltså julafton för 63 gången i mitt liv. Jag har lite svårt att riktigt känna den julstämning som jag kände när jag var barn. Då var det spännande att vakna på julaftons morgon och kolla in det av tomtar och änglar ockuperade huset. Vi hade också en krubba med Jesus och hans föräldrar i. Allt det kunde man kolla in innan man började vänta på tomten, eller när jag var lite äldre och inte längre trodde på honom, på julklappsutdelningen. Fast innan dess hade man käkat julmat och kollat på Kalle Anka och hans vänner. Det var ju enda gången om året som det var tecknad film på TV så det var en stor sak. 

 

Jag är alltså en man utan tro. Redan som barn tappade jag tron. Först på tomten och några år senare på gud. På sextiotalet var gudstron nog mer utbredd bland barn än den är idag. För jag minns att jag när jag när jag var tolv år blev tillfrågad av någon kamrat om min tro på vår herre och då talade om att honom trodde jag inte ett dugg på. Vilket faktiskt väckte lite uppståndelse i klassen. Det framfördes i samband med detta en rad övertygande gudsbevis, som jag redan då tyckte var utomordentligt dumma och ologiska.

De är ju rätt få vuxna som tror på tomten nu för tiden. Men de finns faktiskt vuxna människor som tror på följande: Gud finns i himlen. Han består av tre delar. Nämligen fadern, sonen och den helige ande. Den helige ande gjorde en ung flicka med barn på något konstigt sätt. Detta barn som alltså är en del av gud och därmed är son till sig själv, går runt och säger att hans far, som är den gud av vilken han själv är en tredjedel, har skickat honom att döma levande och döda. Själv blir han korsfäst och dödad för det var en del av guds plan för honom. Därefter flyger han till gud vars son han är, fast han själv är en tredjedel av samma gud. Där sitter han till höger om sig själv. Var den helige ande sitter har jag ingen aning om. Det där med treenigheten är minsann komplicerat. Dolt i heligt dunkel om man säger så. 

 

Men när jag var i Ravenna i höstas och såg på de fantastiska mosaikerna där blev jag faktisk lite religiös. För det var väldigt fint. De som gjorde dessa mosaiker trodde förresten inte på treenigheten. För de var anhängare av arianismen som var en variant av kristendom som var poppis så där en 300 år efter Jesus död på korset. Den varianten förbjöds visst senare, av de som tyckte treenigheten var logisk och begriplig. 

 

Men det finns mycket man inte förstår och vars vägar äro outgrundliga. Som arkitekters ritande av fula hus. Jag gick en promenad igår och passerade därvid ett av de två höghus man bygger vid Torsplan i Vasastan. Det var ett jävligt fult hus. Bredvid skall det byggas ett likadant fult hus. Jag vet att jag på detta område är konservativ och tråkig. Men det gör mig ledsen att denna stad fylls med hus som jag tycker är fula. Runt Sergels torg vimlar det av fulingar till hus och nu skall planerar man visst bygga ett åbäke till Nobelmuseum på Blasieholmen. Det är tråkigt. Säkert kommer det bli ett fult hus dessutom. 

 

Om en stund skall jag och Maria åka till Västerås och hälsa på vårt barnbarn Elis med familj. Det på skall bli kul. Men jag åker hem på kvällen och i morgon skall jag gå upp och lyssna på julottan på radio. Då kommer jag sjunga med i julpsalmerna. ”Hosianna David son” kommer jag sjunga. Ni kanske undrar vem denne Hosianna är. Men det är ingen person utan hosianna betyder visst ”rädda oss” på hebreiska. Kanske sjunger jag med i ”Det är en ros utsprungen av Jesse rot och stam” också. Då brukar katten gå och gömma sig under sängen, den omusikaliska fyrbeningen. Men efter det tänker jag göra en knäckemacka med julskinka och senap. Till det dricker jag en öl fast det är morgon. Det är ju bara jul en gång om året. När det är gjort sätter jag på kaffet. Nu vet ni hur mina planer ser ut.

God Jul alltså vänner. Ni får inga julklappar av mig i år. Istället har jag köpt ett sovpaket av Rädda Barnen, snäll som jag är. Så nu är det väl iallafall någon liten unge som slipper läggas i krubba utan en ordentlig filt runt sig hoppas jag.

Peter