Hej vänner!

Igår fyllde  Finland 100 år. Det  känns bra att Finland fått göra det och att våra grannar är en fri och självständig nation. Med tanke på vad den friheten kostat i uppoffringar och liv så finns ett visst vemod firandet. Nu är snart alla hjältarna från finska vinterkriget borta. Men man bör ägna dem en tanke en dag som denna.

Dock bör man tänka lite på vad man säger när Finland fyller år. Man bör kanske inte säga att man skall gå ut och kolla på snygga finskor till helgen. Man absolut inte säga, att man i samband med detta tänker sätta på dessa finskor. Man bör tydligt markera att man då talar om fotbeklädnad och inget annat. Då är det bättre att säga att man avser inhandla nya fina dojor. Dojor kommer förresten från det gamla sotarspråket knoparmoj. Att sotarna hade ett eget språk berodde på att de ville kunna snacka med varandra utan att dem de sotade hos begrep vad sa. Det är ju rätt praktiskt att kunna säga att den man just nu sotar hos verkar vara en tråkig fan, utan att denne tråkiga typ begriper vad man säger. Brallor, göka, flukta mm är förresten också knoparmoj. Men så hemliga är ju dessa ord inte längre precis.

Finska är däremot jättesvårt att förstå. Så om de som talar detta språk vill säga att de tycker jag verkar vara en tråkig typ, kan de säga det utan att jag blir ett dugg ledsen. För jag begriper inte ett dugg vad de säger. Jag kan några fula ord på finska men det är också allt.

Men det finns ju rätt många i Finland som har svenska som modersmål. Som läser Huvudstadsbladet på morgonen. Jag hade en gång en t-tröja med en anka på som det stod Huvudstadsbladet på. Den var jättefin och av god kvalité. Det var nämligen så att det fanns en tävling i detta blad i allmänbildning. Jag var alltid rätt nära att vinna en tröja. Men varje gång kom då en fråga om något typiskt finskt. Som vad godisfabriken i Åbo heter eller vad Svenska folkpartiets partiledares fru heter och arbetar med. Till slut blev jag sur och skrev ett brev till Muminlandet och sa att även vi som inte vet allt om godisproducenter i Finland borde ha en chans att vinna detta fina pris. Då skickade de snälla reklamansvariga på Huvudstadsbladet en sådan fin tröja till mig. Det gjorde mig jätteglad.

Nu skall jag lyssna på tondikten Finlandia av tonsättaren Jean Sibelius och bli lite våt i ögonen. För det blir jag alltid när jag lyssnar på denna musik. Det blir jag förresten också när min arbetskamrat Olga ger mig en present. Vilket hon gjorde igår. Tack så mycket!

Peter