God morgon vänner!

Jag är Stockholm för att äta julbord. Det blir fint. Fast det ser inte så juligt ut ute. Inte en snöflinga och ganska varmt för att vara så här års. Man behöver inte ha långkalsonger om man inte är väldigt frusen av sig. Själv har jag ytterst sällan långa kalsonger. För jag tycker det är besvärliga plagg. De är bra när man är ute och det är kallt, men när man sedan kommer in är de för varma och måste tas av. Det är väl inget problem om man är hemma. Men på jobbet eller om man är på bio eller teater, blir det krångligt. Då måste man ställa sig någonstans där man inte väcker uppmärksamhet och ta av sig brallorna och dessa för varma benkläder. Har man då inte korta kalsonger under de långa är ju det extra viktigt att man inte väcker uppmärksamhet. Annars kan man ju besvära någon som just är på väg in i bion eller teatern och det vore olyckligt. Det är alltså inte dessa plaggs oerotiska töntighet som får mig avstå från långisar. Sådant bryr jag mig inte ett dugg om. Jag har till exempel gärna strumpor i sandalerna på sommaren fast jag hört att det tydligen är det töntigaste som finns, Men det struntar jag högaktningsfullt i. För jag tycker det är skönt med strumpor i sandaler.

Men långkalsonger är rätt tuffa. Fantomen går ju runt i blåa långisar hela dagarna och han är ju jättetuff. Sedan drar han på sig ett par randiga kortkalsonger ovanpå det innan han rider iväg i djungeln på sin häst Hero. Han alltid strumpor och ett par sandaler på fötterna.

Nu kanske ni undrar hur jag gör när det är riktigt kallt ute och det egentligen skulle vara nödvändigt med långkalsonger. Men då sätter jag på mig mina fodrade överdragsbyxor över jeansen. De är varma som en täckjacka och lätta att ta av när man kommer in.

En konstig sak är att man kan säga att man ”skall köpa ett par byxor” och då mena att man bara skall köpa en byxa. Om man säger att man skall ett par tröjor avser man ju två stycken. Att man skall köpa ”ett par strumpor” låter helt normalt, då man sällan endast behöver en strumpa. Det är klart fanns det enstaka strumpor att köpa kunde det ju vara bra, då det oavbrutet försvinner en ur ett par i tvätten. Till slut har man massa eningar i strumplådan till ingen nytta. Man ger till slut upp hoppet om att hitta dess kompisar och slänger dem. Då hade det varit praktiskt om man kunde ta med sig ett gäng av dessa enstaka strumpor till en affär, där man kunde komplettera med den som saknas.

Men som sagt, ett par brallor kan konstigt nog vara singular. Varje ben räknas för sig på något sätt. Allt är en gåta. Rymdens oändlighet, tidens gång, den mänskliga hjärnan och varför man säger ”ett par byxor”.

Trevlig fredag

Peter