Det finns sådant
som aldrig
skall hända, som
man längtar
efter ändå.
Vad är det då för
mening att längta,
det är ju svårt
att förstå.
Planeten rullar
i rymden och dagarna
går och går.
Nu har det gått
så många och
blivit
rätt många år.
Jag har någonstans
lärt mig,
att längtans blomma
är blå.
Men själv går jag
runt i kväll och
känner mig gammal
och grå.
Det mesta blev ju
bra,
det finns ju
inget jag saknar.
Och ändå är det
något
jag längtar till,
på morgonen
när jag vaknar.
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar