God kväll vänner!

Jag gick en promenad igår kväll. Det var rätt kallt och fuktigt som det ofta är på Gotland så här års. Inte så många minusgrader, men fukten gör att det ändå känns kallt. Det var nästan fullmåne och då kom jag att tänka på att jag minns när den första månlandningen inträffade. Det var sommar och jag satt och såg när Neil Amstrong hoppade ner på månen. Han sa ju att det var ett litet steg för en människa men ett stort steg för mänskligheten. Men som jag minns det var det ett ganska stort steg han tog när han klev ur månlandaren. Den hette förresten the Eagle fast den inte var ett dugg lik en örn. Det hette förresten ballongen som ingenjör Andreé hade tänkt fara till Nordpolen med. Den var ju inte heller lik en örn för fem öre. Dessutom flög den efter en stund riktigt dåligt. Borde nog döpts till Kalkonen egentligen.

Jag tyckte efter månlandningen lite av romantiken kring månen försvann. De var ju några månresor till efter den första, men sedan la man ner detta projekt. Nu är det ju länge sedan någon människa var på månen. Det var ju egentligen jämfört med jorden ett jättetråkigt ställe. Nu snackas det om att man skall åka till Mars. Men på de bilder jag har sett verkar det också vara ett ovanligt trist ställe. Grus, sand och sten men inte minsta lilla blomma. Man får väl försöka odla upp stället om kommer dit. Det ska visst finnas lite vatten att vattna med under marken. Kanske det räcker till att odla agave om man snålar. Det ju av denna suckulent som man gör tequila. Om man sitter på denna trista ökenplanet och längtar hem till jordens blå pärla till planet, är väl det roligaste man kan göra att dricka sin egen  framställda tequila och tugga på en kaktus. Låter inte så kul precis.

Idag när jag stod i duschen kom jag plötsligt på att gå igenom mitt liv. Från det första diffusa minnet  till vad som hänt den senaste veckan. När man är på väg att drunkna sägs det ju att hela livet passerar revy framför en. Nu höll jag ju bara på att duscha och trots att faran var obefintlig, passerade en massa händelser i mitt liv förbi. Det kändes konstigt och lite oroande. Händelser som jag inte tänkt på på flera tiotals år stod plötsligt klara framför mig. Det var inte speciellt viktiga saker, utan saker som hänt och fastnat i minnet. Egentligen borde jag nog skrivs mina memoarer och låta de bilder av ett liv jag kommer ihåg, bilda utgångspunkt. För jag har faktiskt levt ett spännande liv. Ett periodvis rätt jobbigt, men spännande liv.  Om jag berättade allt jag varit med om skulle ni nog inte tro era öron. Ibland tänker jag på just detta. "Hur fan kom jag hit", tänker jag. Borde egentligen dokumenteras och skrivas ner. 

God natt och sov gott! Speciellt du min vän!

Peter