Hej vänner!

Jag kom att tänka på runstenar. Jag kan ju läsa runor och ofta förstår jag en hel del vad som står på dessa stenar. Ibland står det ord som inte används längre. Men ofta är det inte så svårt att läsa. Dessutom står det ju nästan samma sak på de flesta stenar. Alltså att den och den lät resa stenen efter den och den. Sedan står det vem som ristade stenen eller att gud skall hjälpa den och dens ande. I Uppland är det ofta en gubbe som heter Öpir som ristade stenen. Den där Öpir måste varit efterfrågad värre som stenristare. Han måste haft en full orderbok om man säger så.

Öpir betyder visst "skrikaren" eller något sådant. Kanske var han en jävla gaphals. Men han var duktig på att rista runstenar minsann. Texterna är som sagt ofta rätt förutsägbara och tråkiga, men slingorna som texterna är skrivna i är desto finare. Men man får trots allt veta en del om de som det stod om  i runorna. Till exempel om någon dött utomlands eller varit en god hustru. Det skulle minsann ristas in i sten så vi inte skulle glömma bort att de varit här på jorden.

I Täby bodde en mallig gubbe som hette Jarlabanke. Han lät rista ett helt gäng stenar där han berättar att det minsann är han som gjort bron folk knallade på. På flera av dessa stenar står det dessutom att han "ensam ägde hela Täby". Det måste varit fint att äga hela denna kommun norr om Stockholm. Gott om plats och då var ju inte hela jättestora Täby centrum byggt. Så Jarlabanke slapp villa bort sig i denna jättebyggnad. Han slapp vidare köpa sina kläder på Hennes och Mauritz. Ej heller behövde han inhandla sina byxor på Dressman. Han behövde inte trängas på McDonalds, med massor av ungar som gråter för de fått fel leksak i sitt "Happy meal". Han gick mest runt och kollande var han skulle bygga nästa bro och sätta upp en skrytsten till. Frid över hans minne.

Man kanske skulle låta rista en runsten över sig själv och ställa upp lämplig plats. Då kunde det stå: "Peter ristade denna sten efter sig själv. Det var jättesvårt." Sedan kunde denna sten resas på en kulle någonstans och folk skulle gå förbi och säga: "undra vad den där Peter var för figur". Och hundratals år senare skulle folk fortfarande fundera på vem jag var och varför min handstil var så ful.


Peter