Hej vänner!

Igår var jag på baggauktion. Det var spännande. Först auktionerade man ut de något äldre baggarna. Jag tyckte de såg fina och virila ut på alla sätt. Men tydligen såg experterna att de inte var så mycket att lägga någon större summa på. Men sedan kom de yngre baggarna in och då steg priserna rejält. Unga, pigga, fina i hullet och pälsen. Jag fick liksom lust att gå och sätta mig bland de gamla billiga exemplaren. Speciellt den stackare av dessa som ingen bjöd på. Han ligger nog löst till nästa gång han får träffa veterinären. Hade jag en gård skulle jag minsann bjudit på gamlingen och köpt några äldre damer till honom som sällskap. Sedan skulle vi sitta i höst och begrunda livet tillsammans. Tänk om man själv skulle vara en någon äldre bagge. Någon skulle komma och titta på en. Nypa lite på ett känsligt ställe, skaka på huvudet och säga: "Den där är inget att bjuda på". Kan inte kännas så kul. Men gammelbaggen och jag skulle sitta tillsammans och se solen gå ner bakom träden och han skulle titta på mig och säga: "Jag vet hur det känns".

Jag läste att det inte blev så mycket av nazistiskt marscherande i Göteborg. Man ville tydligen knalla en väg som man inte fick och lydde inte ordningsmakten och började bråka och vara dum. Det är nämligen så att man ska följa lagarna och lyda dem som har i uppgift att upprätthålla dem.  Annars blir man häktad, lagförd och straffad. Som vanligt hade nazisterna sällskap av sina maskerade våldsverkande kompisar på yttersta vänsterkanten, som också gillar att bråka och slåss. Så de försökte så gott de kunde jävlas med polisen de med. Hela eländet kostade väl antagligen en jävla massa pengar som kunde används till något bättre. Så i fortsättningen tycker jag att extremister får betala för polisinsatsen själv ur egen ficka. Det är ju synd att slösa skattepengar på sådan skit. Kunde läggas på barnsjukvård till exempel.

Frågan är hur tolerant man kan vara mot de intoleranta. Så länge de bara är någon sorts konstig sekt på några hundra personer så hotar det väl egentligen inte demokratin. Då är det väl mer andra medborgare som blir hotade av dem och det är ju hemskt. Men styrelseskicket är inte hotat. Sådana där personer har ju inte heller något intresse att väcka sympati utan tycker det är hel ok att vara illa omtyckt. Som Hjalmar Söderberg så insiktsfullt skriver i romanen Doktor Glas: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." Undra var de gick snett för de som löpt linan ut och trivs med att vara avskydda och föraktade av alla, utom av sina kompisar. Låter så jobbigt och tråkigt. Själv vill jag gärna vara älskad och lite beundrad ibland. Gärna av damer.

Fast egentligen är det konstigt hur lite folk med makt lär sig av historien. År 1916 inträffade ju påskupproret i Dublin. En mindre grupp irländare som ville frigöra Irland från England ockuperade Dublins centrum. Det upproret hade ingen större folklig förankring och många irländare tyckte att hela grejen var lite löjlig. Men på grund av den brutalitet som upproret slogs ned med vände opinionen och efter en massa krig och elände blev Irland en egen republik. Hade engelsmännen förhandlat och benådat upprorsmännen hade kanske Irland varit en del av England idag. Nu försökte man med våld och dödsstraff förhindra att Irland blev fritt. Vilket ledde till just det.

Eller när Hitler försökte knäcka det engelska motståndet genom att försöka bomba det engelska folket till underkastelse. Vilket gjorde engelsmännen än mer bestämda och eniga i sitt motstånd.

Nu verkar den spanska regeringen upprepa bedriften att ena hela Katalonien för utbrytning från Spanien, fast stödet för detta inte var entydigt. På nytt lyckas man ställa till det så att man genom att med våld stoppa en förändring man inte gillar, fixa så att den förändringen sannolikt sker. Så otroligt korkat.

Som Esaias Tegnér så riktigt skriver: "Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, 
Det dör som en stormvind i öknen bort. " Man får väl hoppas att har rätt. 

Det är alltså söndag kväll och vårt lila blåa klot rullar på, medan solsystemet rör sig med sikte på Lyrans stjärnbild. Det sista hittade jag på för att det lät fint. Jag tror att det står något sådant i Harry Martinssons dikt "Aniara". Men jag vet att det står så här: "Det finnes skydd mot nästan allt som är mot eld och skador genom storm och köld. Ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.Men det finns inget skydd mot människan." När jag tänkte på dessa rader blev jag på något sätt ledsen igen. Jag tycker det känns jobbigt att tänka på allt ont människor gör mot varandra. Och jag kan inte sluta tänka på det, fast jag försöker.

God natt och sov gott.

Peter