Hej vänner!

Som en del av er vet var jag med en kompis i norra Uppland förra helgen. Det var fint men lite vemodigt. För även om det var sommar så låg det som aning av höst i luften. Natten var kall och alldeles stjärnklar vilket män i min ålder, som går ut och pissar regelbundet nattetid kunde konstatera.

Gässen hade börjat samlas och snacka med varandra. Det var rätt mycket kanadagäss som egentligen är fina fåglar men som jag har ett rätt ambivalent förhållande till. Det var ju författaren och naturfotografen Bengt Berg som importerade dessa fåglar till Sverige. Antagligen för han tyckte att de var fina att titta på eller eventuellt jaga. Men sedan dess har antalet kanadagäss exploderat och de har ju skitit ner varenda sandstrand i Sverige snart. Dessutom konkurrerar den visst ut den fina sädgåsen på sina ställen. Men det verkar inte speciellt poppis att jaga kanadagäss konstigt nog. Jag har hört att de ofta är sega och besvärliga att tillreda. Men jag vet inte om det stämmer. Men man borde väl kunna koka dem några timmar eller så. Men kanske är de oätliga ändå. Det är iallafall synd att de inte skjuts mer kanadagäss då det finns ett överflöd av dem. Undra om man skulle kunna göra korv av dem. Mala ner dem med salt, peppar, vitlök och timjan blir det nog gott om man röker dem efteråt. Man får nog blanda med bacon i smeten för det inte skall bli för torrt. Värt ett försök tycker jag. Det är kanske ett jobb för mig att bli kanadagåskorv-tillverkare.

Som ni märkt var det ett tag sedan jag skrev något i denna blogg. Jag har inte varit på något vidare humör sista tiden och då är det svårt att skriva. Det kändes som allt jag försökte skriva blev fånigt och dåligt. Och det jag skrivit tidigare var inte heller något vidare. Så jag bestämde mig för att sluta skriva här och lägga ner alltihop. Men idag gör jag ett nytt försök att komma ur denna skrivkramp. Men jag har som tur är ett jobb som gör att jag inte är beroende av att skriva, utan gör det för jag vill. Som ett fritidsintresse.

Då är det värre om man är författare och försörjer sig på att skriva.  Författaren Stig Dagerman tog ju till slut livet av sig när han inte kunde komma på något att skriva. Kanske inte bara därför. Men det var en starkt bidragande orsak, vad jag förstår. Egentligen är det konstigt att man inte kommer på något att skriva om när det finns en hel värld som kunde inspirera en. Men jag tror att det är det som är problemet. Det finns för mycket och då är det svårt att börja. Det är nästan lättare om det finns begränsningar. När jag går till biblioteket, så brukar jag alltid börja att kolla i hyllan med "idag återlämnade böcker". De är inte så många och då hittar jag ofta en bok jag vill läsa. Men om jag skall hitta en bok bland alla de andra tusentals böcker på hyllorna att läsa blir det ofta ingen alls. Det är liksom för mycket att välja på. Jag tycker också att det är lättare att skriva dikter med rim än  utan. Konstigt nog för man tycker att det borde vara en begränsning i detta. Men den begränsningen gör det faktiskt lättare för mig. Så tror jag det är för många. Att överflödet av information från alla håll gör det svårt att förstå världen och gör vissa av oss passiva och blockerade. Speciellt när vi inte är i toppform.

Ibland inbillar jag mig att jag skulle må bra av att bo i en liten stuga på landet utan TV, radio och internet. Att jag då skulle kunna sortera bland alla erfarenheter och intryck och då begripa mig på den verklighet som jag så ofta tyckt känts obegriplig. Faktisk är den nuförtiden ofta obegripligare än vanligt. Dessutom otäckare och hemskare än på länge. Dikt på detta:

Så anade jag hösten
och kände mig
tung, kall och stel.

Jag dömde mig hårt,
såg mest mina brister
och fel.

Och morgonen
var liksom jämngrå,
tanken var seg
och tung.

Och jag tänkte
på det som skall komma
och på att jag inte
längre är ung.

Men solen stiger
i öster och
barn som skrattar
är kul.

Det är på sånt man får tänka,
när man känner sig
gammal och ful.

Peter