Hej vänner!

Det är onsdag och jag är ledig. Det känns lite konstigt. Jag är inte längre så så trött som jag var när jag bestämde mig för att gå ner i arbetstid. Då hade jag tänkt avveckla mig från arbetslivet så fort det gick. Men nu tror jag att jag orkar ett tag till. Dessutom måste jag ju ha något att jobba med när jag går i pension har jag förstått. För annars kommer jag nog bli för rastlös. Men då får det bli något annat en det jag jobbar med nu.

Jag har förresten köpt en begagnad Trissjolle av min kamrat Bengt för ett mycket rimligt pris. Som ni kanske vet är det en liten segelbåt. Den skall jag se om jag kan rusta upp och göra i ordning. Jag skulle vilja segla med den någon vecka i vår genom Stockholms skärgård. Det skulle vara kul. Om någon som läser detta  vet var jag kan lägga denna lilla båt nästa sommar så hör av er. Den tar inte mycket plats.

Jag tänker mycket på ont och gott. En gång var det det enkelt för människorna att veta vad som var ont och vad som var gott. Det var bara slå upp i bibeln och läsa tio guds bud. Följde man dem var man god och gav man fan i det var man ond. Var man god så kom man till himmelen och fick träffa gud och hans änglar. Var man ond gick det åt helvete och då fick man träffa chefen där. Det senare var definitivt inte kul, för där var det varmt utav helvete. Numera är det väl inte så många som tror på att det fungerar på det sättet. Vilket på ett sätt är lite synd. För då skulle väl kanske ett antal rötägg skärpa sig.

Numera är det mycket svårare att veta vad som är ont och gott. Vi vill ju alla vara goda. Men att veta om en handling är god eller ond är inte alltid så lätt. Är det en god handling att låna pengar till en alkoholist till exempel. Man vet ju att dessa med stor säkerhet kommer användas till sprit som kommer fördärva hans lever och andra inre organ. Så man bör inte låna pengar till folk som missbrukar droger eller spelar bort sina stålar. För det är ju inte till någon hjälp då det förstör för dem och deras familjer.

Det finns ett TV-program om veterinärer som jag brukar titta på. Det är intressant och spännande och de veterinärer som man får se är jätteduktiga. Det enda som kan vara jobbigt är när det kommer någon med ett djur som uppenbarligen lider eller inte längre kan leva ett värdigt djurliv och som ägaren ändå vill behandla. Det är på något sätt så oerhört egoistiskt att låta ett djur plågas bara för man själv skall slippa lida av sorg. Man tror att man bryr sig om en annan individ när man i själva verket bara bryr sig om sig själv. Men som tur är är de flesta djurägare i det programmet vettiga människor, som sätter sitt djur i första rummet trots att de vet att de kommer bli jätteledsna. Men det finns ett antal självupptagna undantag som inte borde få ha djur.

Utanför min affär sitter det en tant och tigger. Hon säger "hej, hej" när jag går förbi. När det är kallt brukar jag köpa varm choklad till henne och på sommaren när det är varm brukar jag köpa en kall dricka till henne. Men det är ju kanske mest för att vara snäll mot mig själv. För jag mår dåligt av att se henne sitta där i kylan. Men jag ger inte pengar, för jag vet inte om det är en god handling. Kanske är det tvärtom något som gör att hon och andra tiggare utnyttjas av skurkar och att jag då bidrar till att upprätthålla ett kriminellt system och till att andra luras hit. Det verkar naivt att tro att kriminella personer inte skulle vara involverade i tiggeriverksamheten om den är lönsam på något sätt. Och då skulle det ju vara ont att bidra till detta. Men jag är inte riktigt säker på vad som är rätt och fel vad gäller detta. Om himmel och helvete trots allt finns, lär man väl få ett svar om några år. Kanske kommer sankte Per säga: "dra åt helvete din snåla fan" och sparka ner en från himlastegen. Eller så säger han: "bra gjort Peter. Du bidrog till att unga kvinnor inte tvingades till Sverige för att tigga. Kom in du bara."

I Rom har tiggarna ibland med sig bebisar när de tigger. Eller hundvalpar som måste vara drogade på något sätt. För de bara ligger stilla och orörliga och uppför sig inte alls som normala hundvalpar.  Det är väl för att öka folks medlidande och ge mer pengar. Kanske fungerar det eftersom man fortsätter att göra på det sättet. Men i Sverige har jag aldrig sett något sådant. Kanske för att man vet att samhället nog skulle ingripa om man gjorde något liknande. Det ser i varje fall hemskt ut, men är alltså tydligen lönsamt. 

Men ovanstående bara ett exempel på alla svårigheter vad gäller gott och ont som finns. Det finns de som är jävligt säkra på vad som är gott och ont. Men de brukar ju ofta de som ställer till mest jävelskap i världen. Som de som ville avskaffa klassamhället och i sin iver tog livet av massa folk genom svält och avrättningar för att uppnå detta goda mål.

Jag har läst om det där dilemmat som det brukar så om i böcker om etik. Det handlar om vilken handling som är rätt när den leder till: att antingen en individ blir räddad men till priset att många människor dör. Eller om man bör låta en människa dö om det leder till att många människor räddas. Och är det inte det som är så svårt, att det som är bra för vissa individer ställer till skada för flertalet. Nu orkar jag inte tänka mer på det längre. Nu skall jag gå ut och handla lite högrev och göra en riktigt köttgryta. För nu är det höst!


Peter (segelbåtsägare)