God kväll vänner!

Det är alltså söndagskväll och helgen går mot sitt slut. Det är vidare september och sommaren går mot sitt slut. Idag har det regnat till och ifrån hela dagen här i Visby. Just nu hör jag att det regnar igen. Det är lite bra för då kanske det blir lite svampar trots allt.

Svampar är ju förresten intressanta. De bildar ju ett eget släkte och är varken växter eller djur. Dessutom kan de växa överallt. Till och med på oss kan de växa. Till exempel mellan tårna. Den typen av svampar är dock oftast inte ätliga. Men quorn görs av en nära släkting till fotsvampen har jag läst någonstans. Det låter så där.

 Själv gillar jag att plocka svamp och är rätt säker på många sorter. Det är bra att vara säker på ett gäng svampar för då hittar man ju oftast någon som går att käka mer än kantareller. Vita svampar plockar jag bara på ett ställe. Nämligen i affären. Bruna svampar med skivor är jag också misstänksam emot. Men följande svampar är  jag säker på: blodriska, alla ätliga soppar (lär er känna igen gallsopp, kosopp och undvik de soppar som är röda undertill), slemmig citronskivling, blek taggsvamp, svart trumpetsvamp, höstkantarell och fårticka. Sen kan jag några till, men dem brukar jag inte plocka.

Som ni vet är de svampar vi plockar bara fruktknoppar och det mesta av svampen består av långa trådar under jorden. Det är svamparnas nervceller som fungerar ungefär som vår hjärna. Där ligger  svamparna och funderar på ditt och datt och utbyter erfarenheter. Taggsvampar och kantareller är rätt ytliga och snackar mest om rätt ointressanta saker. Fast de låtsas att de är kulturella och bildade. De gillar egentligen inte blodriskor och vill inte växa i deras närhet. Men de säger de aldrig, utan de brukar bara påpeka det olämpliga i att riskor växer i deras kvarter. De brukar säga: "inte för jag har något emot blodriskor. Men just i det här området hör de inte hemma. Inte i våran del av skogen." Stensoppen är däremot både beläst och bildad. Men det tråkiga är att han alltid skall undervisa lite malligt om det han kan. Faktiskt ett jävla pretto. Dessutom brukar han oombedd hålla tal som är jättetråkiga. Precis som övriga soppar är han dessutom religiös. Men inte på det där jobbiga sättet som björksopparna, som är jävligt hysteriska och brukar tala i tungor. När det regnar kan de elda upp sig och snacka gallimatias och vara pinsamma. Man får skämmas över att det finns svampar som inte kan reglera sina känslor och uppträda på ett vettigt sätt. Men värst är ändå fingersvamparna som aldrig kan hålla sina fingrar i styr.  Kremlorna ska vi också vara misstänksamma mot. De vet man aldrig riktigt var man har. Aggressiva och provocerande som de är. Egentligen är svampar ena jobbiga typer som man gott kan steka i smör utan dåligt samvete. Som det står i visan: "Har du sett herr Kantarell? Borde ha en djävla smäll".


Peter