Hej vänner!

Idag har det varit en lite jobbig och speciell dag. Under natten blev katten sjuk i magen och spydde som en katt. Det brukar han göra ibland, utan att han verkar må speciellt dåligt av det. Men på morgonen var han riktigt sjuk. Han låg i sängen och orkade inte gå upp. Alldeles slö och kall om tassarna. Jag blev riktigt orolig och ringde upp veterinären och beskrev hur eländigt det var och fick en tid på en gång. Så vi åkte dit och där undersöktes han och fick lämna blodprov och blev röntgad. Sedan fick han vara kvar några timmar och fick dropp för han hade spytt upp all vätska. Nu är han hemma och verkar må ganska bra igen. Han är trött och lite slö men inte alls som han var i morse. Han har fått någon sorts medicin också.

Undra vad han stoppat i sig. För igår på dagen var han i toppform. Så det måste varit något giftigt han käkat gissar jag. Det är en besvärlig sak med utekatter att man inte riktigt har koll på deras mathållning. Men han har ju käkat möss och annat utan att må dåligt av det. Nu får han vara inne några dagar för säkerhets skull. Än är han så sänkt att han inte vill gå ut, men jag gissar att det blir ett jävla tjat i morgon.

Det här är faktiskt första gången han åker till veterinären på grund av sjukdom. Han har bara varit där och blivit vaccinerad förut. Förra sommaren blev han ju biten av en huggorm och var riktigt dålig då också. Men då var det ingen idé att åka in med honom för vi var på Bremön och det hade tagit för lång tid att köra in honom för att det var någon idé, enligt den veterinär jag då pratade med. Det var bättre att låta honom vila i lugn och ro istället. Och efter några dagar var han pigg som en mört igen. Hoppas det går lika bra den här gången.

Annars var det en fin dag här i Visby. Det är sista dagen på Medeltidsveckan och det märks att många redan åkt hem. När jag var nere och tittade på medeltidsmarknaden höll de flesta på att packa ihop sin grejor. I morgon är det vardag igen i Visby. Själv börjar jag jobba på riktigt efter sommaren.

Jag och Maria gick till puben Black Sheep Arms och satt ute på deras utegård. Det var inte så många andra där. Solen sken och det var sådär högt till himmelen som det är när sommaren närmar sig höst. Något hade hänt och det kändes i luften. Den 63:e sommaren närmar sig sitt slut och kommer aldrig åter. Det tycker jag känns lite tråkigt och oroande. Jag har börjat tänka rätt mycket på sådant som hänt och inte kommer hända igen. Nu är jag iallafall glad att det verkar som katten kommer vara med ett tag till. I morse var jag inte så säker på det faktiskt.

Jag skall försöka ta ledigt någon vecka eller två i höst. För det känns som jag har så mycket att göra som jag inte hunnit med. Det är inte mycket jag saknar på Gotland. Nästan allt finns här som jag tycker om och behöver. Men det finns inga älgar på Gotland och det är lite tråkigt för oss som gillar dessa långnosade vänner. Jag har ju faktisk sett många älgar i mitt liv och flera gånger varit väldigt nära dem. För jag har ju gått mycket i skogen och naturen. Det är alltid spännande med älgar, tycker jag. Stora djur som bor i skogarna och som man kan träffa på. Ibland står de bara stilla och tittar på en med öronen lyssnande åt de håll man står. Ibland glider de bara bort över en myr och bryter några grenar när de når skogen. Om någon månad börjar älgarnas brunst i södra Sverige i Norrland lite senare. Och nästa sommar föds det nya fina små älgkalvar som knallar runt på långa ben som de aldrig gjort annat nästan på en gång. Liten dikt om ett älgmöte på Bremön:

I sensommarkvällen
betar älgen stilla
i myren utan möda.

Solen på väg ned,
färgar tallstammarna
röda.

Jag sitter på en ö
med havet bakom
ryggen.

Och vinden blåser
lätt och håller undan
myggen.

Där betar du,
här sitter jag
och det är bara vi
i världen.

Just här, just nu
är det den enda stund,
som finns på den
här färden.


Peter