Hej vänner!

Som ni vet pågår Almedalsveckan här i Visby. Det är ju numera en stor föreställning med massor av folk. Det finns ta mig fan inte en förening eller organisation som inte är här och berättar om sin verksamhet. Rätt intressant faktiskt. Jag har varit nere i Almedalen och gått runt två gånger och tittat på aktiviteterna. Igår blev jag till exempel bjuden på en varmkorv av en organisation. Vilken har jag faktiskt glömt bort, så ur reklamsynpunkt var denna korv bortkastad på mig. Men idag skiner solen och jag avser lämna den bullrande staden för en för en cykeltur på landet.

Jag saknar förresten Astrid Lindgren. För hon kunde minsann säga ifrån när något var dumt och fel. Då var hon inte att leka med. När dåvarande finansminister Gunnar Sträng på sitt grötmyndiga sätt minsann talade om att hon inte förstod sig på skattepolitik och nog inte borde lägga sig i, så fräste hon ifrån så gubben bleknade och blev tyst. Och det finns en bild där hon skäller ut en skinnskalle, så han ser ut som en hund som kissat på mattan. Nu skall det visst komma hit några extremister och snacka skit. Då hade det varit bra om Astrid varit här och hött med paraplyet och sagt ifrån. För Astrid Lindgren kunde man inte vara dum emot, för då var man dum mot hela svenska folket.

Jag gillar inte extremister som ni vet. Vare sig de är till höger, vänster eller tror sig jobba för gud. Extremism är ju liksom motsatsen till demokrati och humanism. För extremister kan ju inte kompromissa och lyssna på andra. En extremist kan aldrig vänligt säga: "Det ligger något i vad du säger, fast jag håller inte riktigt med". Själv gillar jag kompromisser. För det är ett utslag av människan respekt för andra och hennes förnuft. Extremism är precis det omvända nämligen respektlöst och dumt.

Nej, nu skiner solen och för omväxlings skull blåser det inte så mycket på denna blåsiga ö. Dags att sadla sin stålhäst och ge sig av.

Peter