Hej vänner!

Klockan är 7:29 och det regnar ute. Så jag sitter här och funderar på allt som händer. Idag är det en nyhet att den så kallade presidenten i USA har en son som heter Donald Trump Junior. Han hade visst haft något fuffens för sig med en ryskt advokat som jobbar åt Rysslands president Putin.  Jag tycker det är intressant med den där amerikanska idén att ge sin son samman namn som sig själv och bara lägga till Junior på slutet. Jag fick ju ingen son, men om jag fått det skulle jag aldrig kommit på att kalla honom Peter Uddenberg Junior. Det låter ju malligt på något sätt. Som och kalla någon miniversionen av sig själv. Den enda i Sverige som gjort något liknande, vad jag vet, är författaren Jan Myrdahl. Han har en son som heter Janken vilket är diminutiv av Jan om jag förstått det rätt, alltså ungefär Lilla Jan. Fast det är klar vuxna män kan ju heta Lillebror och vuxna kvinnor Lillemor. Fast numera är det väl rätt ovanligt. Fast att få heta farsans namn med tillägget Junior verkar jobbigare.

Igår cyklade jag förbi sju kyrkor vilket ni som följer mig på Facebook kanske såg. Rätt imponerade faktiskt. Det är exempelvis få av de som cyklar runt i Västerbottens inland som klarar en sådan prestation. Men så är de väl inte lika vältränade som jag är heller.

Jag såg förresten en rätt elak krönika på Facebook som någon skrivit om författaren Johan Hakelius i tidningen ETC. Hon som skrev denna taskiga krönika hette Maria Sveland. Rubriken var "Därför tycker jag synd om Johan Hakelius". Sedan skriver hon att hans sommarprogram var jättetråkigt och konservativt och allmänt dumt. Dessutom brukar tydligen Johan Hakelius ha kostymer av en sort som hon tycker är jättefåniga. Sådant där är ju bara elakt. "Det är synd om dig som är så tråkig, konservativ och har fåniga kostymer" är faktiskt taskigt att säga, tycker jag. Visst kan man kan diskutera folks åsikter och uppfattningar, men man behöver inte vara överlägsen och elak för det. Men det är precis som det blivit alltmer ok att vara taskig och respektlös mot folk. Själv skulle jag aldrig vilja bli en så kallad "offentlig person". För då skulle säkert någon säga att jag är dum och ful. Och då skulle jag nog bli ledsen. Fast mina kostymer skulle ju vara svåra att kritisera. För jag har bara en och den är svart. Passar till både bröllop och begravning.

Men å andra sidan har jag skrivit en hel del taskigheter om Donald Trump. Men det är faktiskt hans åsikter jag ogillar och det sätt han framför dem. Jag menar att om man säger att det är okey att tafsa på kvinnor mellan benen om man är rik, så är ju risken att någon ber en hålla käften i fortsättningen. Det har jag nu framfört. Men det verkar inte hjälpa, utan han twittrar på utan förstånd. Då får man skylla sig själv.

Fast jag undrar om folk egentligen blivit elakare än tidigare. Jag kom att tänka på brevväxlingen mellan kung Johan III (1537 - 1592) och den ryske tsaren Ivan den förskräcklige. Tsaren skriver där att "han förundra sig över han, Johan, vill förhäva sig och vara så högmodig, förgätandes sitt fäderne uti en bondby i Småland". För att komma från en by i Småland, tyckte tydligen inte Ivan var något att komma med. Men då blev Johan III riktigt förbannad och svarade att han: "förnummit vad oförnuftig, bondaktig högfärd, lögn och förakt du brukar mot oss". Dessutom framhåller han att hans far Gustav Vasa inte alls var en bonde från Småland utan av herresläkt. För sådant var viktigt på den tiden. Men Ivan börjar inte sitt brev med att säga att han tycker synd om Johan. För det hade ju varit riktigt taskigt.

När extremistiska våldsverkare till höger och vänster ställer till det och jävlas tror jag det är viktigt att vi som ogillar sådant håller en viss hyfs i vår samtalston. Inte gå på som Johan och Ivan. Nedan bild på Johan i fin hatt!

Peter