Hej vänner!

Jag kom att tänka på kvinnors titlar. För dessa är speciella. En kvinna är ju som ogift fröken. Men så fort hon gifter sig blir hon fru. Men om hon ger fan i att gifta sig fortsätter hon väl egentligen att vara fröken. En dam kan alltså vara sammanboende med en man och fortsätta vara fröken hela livet. Så om man inte vill bli fru får man helt enkelt ge fan i att gifta sig.

När jag var barn fanns det fröknar av alla åldrar. Yngre fröknar hade ofta titel och förnamn. Det kunde heta fröken Britta eller fröken Rose-Marie till exempel. Men äldre fröknar hade oftast titel och efternamn. Som fröken Petterson eller fröken Syrén. Konstig nog kan gifta lärarinnor fortsätta vara fröknar på jobbet. Men sedan blev de fru när de lämnade arbetet om de var gifta.

 Min far som var född 1909 hade ovanan att kalla alla damer han träffade på för fröken. Jobbade de i delikatessdisken på ICA så titulerade han dem fröken. Likaså om de serverade mat på en krog. Det var fröken hit och fröken dit. Men så visste han att uppföra sig också och tog alltid av sig hatten inomhus.

Själv kallar jag inte okända damer för fröken. Men det är kanske dumt. För en tjejer kanske vill kallas fröken, vad vet jag. Kanske jag borde skärpa mig på den punkten. Till exempel kunde jag ringa till en kollega och fråga: "Skulle fröken Veronika kunna tänka sig att dricka en kopp kaffe med mig idag". Då skulle hon nog tänka att nu har det slagit helt tilt huvudet på undertecknad. Men jag tycker det låter lite artigt och trevligt.

"Hustru" kan man inte använda som titel. För det beskriver ju en relation. Man är någons hustru. Till exempel kan man säga "Daniels hustru Viktoria". Det låter ju som Daniel äger Viktoria som en ägodel. Daniels cykel, motorgräsklippare och hustru Viktoria. Fast det gäller ju åt andra hållet också. "Viktorias man Daniel och hennes vinthund Halvar" går ju utmärkt att säga. Så när man är gift äger man liksom varandra. Likaså om man är sambo. "Min sambo Lena och min katt gillar kokt höns med curry" låter ju rätt normalt. Så även om man vet att man inte kan äga en annan människa så låtsas vi det. Till med efter en skilsmässa kan man säga: "Min före detta man". Som man fortfarande äger honom, men bara lite. Kanske en bit av stortån eller så, i vilken den tidigare kärleken stannat kvar även om man avskyr resten. För den man en gång älskat har man nog kvar ett uns av kärlek till, även om man i övrigt är fylls av besvikelse och i värsta fall hat.

På danska heter ju hustru "kone". Snygg hustru heter väl "stilfuld kone" gissar jag. Det låter fint att vara stilfuld tycker jag. Låter värdigt på något sätt. Som man är väluppfostrad och väljer sina ord med omsorg. Vi borde också kalla kvinnor för stilfulla. Fast det låter kanske lite som en välklädd dam som tagit ett glas för mycket.

Har ni förresten läst om den amerikanske presidentens senaste Twitter om några programledare i TV. Snacka om att inte kunna uppföra sig och uppträda värdigt. Undra var den mannen fick sin uppfostran. "Vad var det jag sa" kan jag säga, som redan för mer än ett år sedan sa att han var obehaglig. Nu tycker ni kanske att jag är tjatig i min upptagenhet av den mannens göranden och låtanden. Och det är jag nog.


Peter