Hej vänner!

Idag har vårt fina grannland nationaldag. Grattis med dagen Norge. I Norge pratar man ju som ni vet norska som ofta är ett trevligt och käckt språk. Inte alltid men rätt ofta. Ett språk som man kan använda när man går på tur och som även passar bra att sjunga nationalsånger på. Men det går också bra att säga att man älskar någon eller något på norska. Till exempel kan man på norska utan att skämmas säga att man ”elsker” sitt land. Det kan man säga på svenska också även om det låter lite fånigt. På norska låter det fint däremot.

Språk är intressant. Det är ju något som är unikt för människor att kunna prata med varandra om det som hänt och det som kommer att hända. Man kan också prata om det som precis händer. Dessutom kan man få svar av den man pratar med som man kan lära sig något av. Men katter går det bra att prata om det som är aktuellt och de kan också förmedla enklare budskap av typen ”Var är käket. Jag är hungrig” eller ”släpp genast ut mig annars pinkar jag på mattan”. Det är liksom mer envägskommunikation i form av order. Något mer utvecklat och ömsesidigt samtal blir det inte. Även om jag pratar mycket med min katt. 

Det är ju med språket vi tänker. Jag såg en jätteintressant föreläsning på Kunskapskanalen häromdagen. Den handlade om språk och tänkande och hur dessa påverkade varandra. Alltså om man tänker annorlunda på svenska än om man tänker på ett språk på Nya Guinea till exempel. Det som kom fram vara att ibland så tänkte man nog lite olika på olika språk. Till exempel har vi i Sverige för oss att framtiden ligger framför oss och det passerade bakom ryggen. Men det finns språk där man tycker att tid som passerat ligger framför oss, för det kan man ha vetskap om och därför ”se”. Men det som ligger bakom ryggen går inte att se och vad som händer i framtiden vet vi inte heller så säkert. Det satt en gubbe på en film man fick se som envist pekade framåt när han beskrev att det var bättre förr. 

En annan intressant sak var språk som har genus bestämning före substantiv. Som tyskan som sätter ”die” eller ”das” framför varenda grej. Det visade sig att vilket genus man tillskrev ett substantiv påverkade hur man beskrev dess egenskaper. Till exempel om ordet ”bro” var femininum i ett språk så beskrevs en bro som vacker eller formfulländad. Men om det var maskulinum beskrevs den som stark eller ståtlig. 

Min far var förresten likadan. En man kunde man inte beskriva som söt eller vacker. En man var ståtlig. En kvinna kunde däremot vara hur vacker som helst. Han var noga med sådana finesser i språket. Han skilde också noga på vad som gick att äta och vad som inte gick att äta. Pizza gick till exempel inte att äta. Men dillkött och stekt salt sill var sådant som gick att äta. Lamm gick inte att äta, för det smakade kofta. Men wallenbergare med potatismos och gröna ärtor gick att äta. Sallad gick att äta men det var onödigt. Öl gick att dricka om det inte kom från Vårby bryggeri. För där hade han själv jobbat någon gång på 40-talet och sett hur dåligt det var. Speciellt det som kom i gröna flaskor var helt odrickbart. I bruna flaskor var det något man kunde dricka i nödfall, om man var jävligt törstig.

Peter