Hej vänner!

Idag är det onsdag och jag är ledig. Ute är det soligt men kallt. Kamrat katten har precis kommit in efter sin morgonpromenad. Nu sitter han i fönstret och kollar ut. Det har varit en kall vecka och vissa dagar har han inte gått ut alls. Han har till och med använt sin toalett och det gör han bara i nödfall. Men kyla, regn och hagel betraktar han som typiska nödfall. Nyss stod han med tassarna mot skrivbordet och vill bli klappad. Då såg jag hur lång han är när han riktigt sträcker på sig. Nu kommer han klivande igen över skrivaren och petar på mig för han vill bli kliad och klappad. Så jag får här göra ett uppehåll i skrivandet.

Nu kan jag fortsätta. Igår passade jag på att stanna till vid Hångers källa när jag hade haft ett ärende till Lärbro som ligger på norra Gotland. Det var ju där som kyrkoherden Israel Kolmodin (1643 - 1709) fick inspiration till sommarpsalmen ”Den blomstertid nu kommer”. Det är en vacker psalm som jag redan som barn uppskattade mycket. För den avsjöngs ju alltid på skolavslutningar. Det var tillställningar som jag var mycket förtjust i. För jag gillade sommarlov betydligt bättre än skolterminer.

Ovanstående psalm börjar ju på följande sätt:

”Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.”

Jag kan nu berätta att det fortfarande är fint vid Hångers källa. Det var fullt med vitsippor och rann vatten i källan. Där satt alltså Israel någon gång på 1600-talet och funderade. Jag tror han tänkte lite på sin fruga Margareta Hoffvenia. För det är liksom kärleksfullt över beskrivningen av sommaren som kommer ”med lust och fägring”, som är utmärkt om den man älskar kommer med. Men det är kanske bara jag som tycker det finns något erotiskt i denna psalm. Men den femte versen lyder ju:

”Du Sarons blomster sköna,
Du lilja i grön dal,
Ack, värdes själen kröna
Med alla dygders tal.
Av Sion må hon fuktas
Med nådens dagg, att hon
Förskönas och befruktas
Som ros på Libanon.”

När han skrivit detta så drack säkert Israel upp sin öl och käkade upp sin macka. Sedan skyndade han sig nog hem för att krama Margareta Hoffenia. Ty hon var säkert ett Sarons blomster. Det bruka ju förresten Åsa-Nisse kalla sin fru Eulalia, har jag för mig. Det är nu länge sedan jag såg någon Åsa-Nisse film. Som barn tyckte jag att dessa filmer var rätt kul. Men jag är inte riktigt säker på att jag skulle uppskatta dem lika mycket nu.

Men Israel och Margareta Hoffenia firade nog sommarens ankomst som man bör. Kanske Israel och Margareta Hoffenia var tillsammans någon gång vid Hångers källa och möttes där med lust och fägring, som bara den. Det hoppas jag de gjorde en riktigt varm och skön dag i maj. Sedan satte sig Israel och skrev ovanstående psalm. När det var fixat tittade han på Margareta Hoffenia och sa: ”Jag älskar dig Margareta Hoffenia. Nu klär vi på oss och går hem, tycker jag”.


Peter