Hej vänner!

Det var ett tag sedan jag skrev något här. Det beror på att jag drabbades av någon sorts skrivkramp. För jag tyckte det mesta man läste om eller hörde om var ledsamt och tråkigt. Det var bara våld, elakhet och kriminalitet överallt. Så jag blev ledsen och tappade lusten. Men idag skiner solen och jag skall snart ge mig ut på någon utflykt har jag tänkt. Men innan dess skall jag skriva lite. För har man en blogg bör man göra detta regelbundet. Om man inte gör så bör lägga ner bloggen och meddela detta ordentligt.

Det enda spännande som hänt mig den här veckan är annars att jag plockat bort årets första fästing från kamrat katten. Det var en stor äcklig rackare som efter bortplockning fick träna simning, när jag spolade ner honom.

Jag såg förresten en reklamfilm på TV om vikten av att vaccinera sig mot sjukdomen TBE som sprids av fästingar. Den bestod av bilder på dessa djur i jätteförstoring. I den skalan var de ju nästan otäckare än i verkligheten, vilket inte vill säga lite. Riktiga fulingar med en jättestor sugsnabel framtill. Det är trots allt tur att de inte är större än de är. Fast trots att de är små kan de ställa till stor skada så det är klokt att vaccinera sig mot TBE. Det har jag gjort. Mot den fästingburna sjukdomen borrelia kan man inte vaccinera sig. Men där finns det ju antibiotika som hjälper än så länge. Jag hörde på radio att ett vaccin mot denna åkomma håller på att utvecklas, vilket låter bra.

Annars är det lite intressant med de små djur som lever på oss. Som kvalster till exempel. De finns de som är allergiska mot kvalster och dem är det synd om. Det är visst kvalstrens bajs som är allergiframkallande och inte kvalstren själva. Men vi som inte besväras av allergi av detta slag, kan ha tusentals kvalster i sängen utan att besväras av detta. Oss gör de ingen skada alls, men kanske inte så mycket nytta heller. Däremot har jag sett att inte heller dessa små kamrater är speciellt snygga i jätteförstoring. Om natten sover jag alltså med en katt på mina fötter, omgiven av tusentals små fula kvalster som äter flagor från min hud och bajsar i sängen. Låter rätt jobbig, men är faktiskt helt ok.

Men vad som är stort och litet har ju alltid med vad man jämför att göra. Jämfört med mig är ett kvalster väldigt litet. Men jämfört med jorden är jag väldigt liten. Men jämfört med solsystemet är jorden väldigt liten. Men jämfört med galaxen är solsystemet väldigt litet. Men jämfört med universum är galaxen väldigt liten. Vi går ju runt på denna jord och är mindre än kvalstren i vår säng, om man jämför med det oändligt stora. Det gör en lite ödmjuk och kan vara en tröst ibland. Men samtidigt kan jag bli förvånad över att jag in min lilla skalle kan få in hela tanken på universums storhet. Dikt på detta:

Passa på att gråt
när det regnar,
dina tårar syns mindre då.

För om du inte
har lust att förklara,
finns ju inget här att förstå.

Man kan fråga om livets mening,
och varför det blev som det
var.

Men det är bara
att inse, det finns
frågor som inte har svar.

Och ute lutar planeten
mot solen och det
är vår

Själv går jag bland
lärkor och sippor
och känner mig liten och svår


Peter