Hej vänner!

Så är det åter en sådan dag då man inte vet vad man skall säga. Men det har alltså inträffat ett terrordåd där en man av någon obegriplig anledning och uppmuntrad av de fanatiska mördartomtarna i Mellanöstern kört på en massa människor med lastbil. Han har väl dessutom funnit stöd för detta i sin religiösa tro och dess urkunder. Av alla de galna sätt att tillbe den icke-existerande guden måste ju vara bland de galnaste. Hela historien är ju fylld av mördande och förtryck i religionens namn, så varför skulle det sluta nu. Men att tro den store och allsmäktiga guden behöver mänsklig hjälp för att skada och döda är ju konstigt. Om han nu är så stor borde han ju kunna klara att sådant själv, utan sina tillbedjare. 

Nu vet jag att de flesta människor är snälla och hjälpsamma. Detta oavsett om de är muslimer, kristna, hinduer eller tror på någon annan gud eller gudar. Jag tycker man gott kan vara snäll och hjälpsam tillbaka. Men vad jag inte kan begripa är att man skulle behöva respektera folks religiösa vidskepelse, fast den är helt utan förnuft. För mig får folk i och för sig gärna tro på jultomten, men jag tänker ta mig fan inte respektera deras uppfattning. Och hittills har jag inte sett ett enda gudsbevis som gör gudens existens troligare än jultomtens. 

Snart är det påsk förresten då vi firar att gud bestämde sig för att tortera ihjäl sin son av någon diffus anledning. Fast han uppstod ju från de döda någon dag senare. Det var ju snällt av gud att låta sitt barn återuppstå och bara låta honom vara död ett dygn eller så. Men andras barn låter han minsann dö en gång för alla i cancer, svält och bomber fast han är både stor och allsmäktig, vad jag förstått. Det borde han göra något åt kan man tycka. Men i avvaktan tycker jag gott ni kan skänka en hundring till Rädda Barnen.

Ute far strandskatorna förbi och skriker över Visby och det är fullt med blåsippor längs Kärleksstigen. För en sådan stig finns nämligen i denna stads utkant. Kamrat katten sover på sängen bakom mig. Det är en stilla molnig dag i min 62 vår och inget känns riktigt roligt.

Peter