Hej vänner!

Jag är i Vasastan och har just läst nyheterna. Som vanligt gör det mig ledsen och förbannad. Det stod om våld, rån och mord som vanligt. Numera blir jag väldigt ledsen när jag läser om sådant och det kan sitta i länge.

Annars är jag piggare idag än igår. För natten till igår hade jag sovit dåligt. Det berodde på att kamrat katten inte kom hem. Han gick ut runt 17:00 och då det var rätt kallt gick jag ner för att ta in honom en halvtimme senare. Men han kom inte fast jag ropade på honom. Jag tänkte att han kanske smög på en fågel och var upptagen så jag gick upp igen. Men när jag gick ner efter någon timme kom han ändå inte. Då började jag bli orolig. Sedan gick jag ner och ropade varje timme fram till 24:00. Klockan 3 på natten gick jag ner och ropade igen. Då hade jag bara sovit lite grann för jag var orolig att något hänt honom. Sedan kunde jag inte somna om. Så det blev inte många timmars sömn.

På morgonen när jag skulle till jobbet hämtade jag min cykel. Då ropade jag på katten en gång till. Då hörde jag ett jamande. Det lät som det kom från mataffären som har en utgång mot gården. Så jag knackade på. Men katten var inte där. Så jag gick ut och försökte avgöra var jamandet kom ifrån. Då såg jag att ett litet källarfönster under trappen till affären var öppet och att det lät som katten var där inne. Så jag gick ner i vår källare och öppnade dörren till rummen som kunde vara aktuella. Som tur var var de inte låsta. I ett av dessa rum satt kamrat katten och såg lite ledsen ut. Han måste hoppat in kvällen innan och sedan inte kunnat hoppa ut. Nu var han rätt glad att bli hittad. Så tänk på det ni som har källarfönster. Antingen stänger ni dessa för att förhindra olyckor eller så ställer ni något mot väggen som katter kan klättra upp på och komma ut.

Det är alltså långfredag. Men det märks ju knappast numera. När jag var barn var det en lång och sorglig dag. Men nu är det ju som vilken fredag som helst. Det är lite tråkigt på ett sätt. För jag tror vi behöver tråkiga dagar till att reflektera över livets svårigheter och lidande. Och nästa dag är det ju påskafton och ungarna får numera jättestora påskägg med godis som de glufsar i sig så de får ont i magen och kräks. Den dagen därför lite av en blandning av glädje och illamående. Men dagen därpå firar vi återuppståndelsen och får vara glada som lärkor igen. Vi går alltså från lidande till glädje på bara några dagar. Hela påsken är liksom bipolär. Själv har jag ju dubbelt att fira ty katten är återfunnen och mår bra. På påskdagen går man i Grekland runt och säger: ”Alithós Anésti” (Han är sannerligen uppstånden). Men det handlar inte om kamrat katten.

Peter