Hej vänner!

Det är lördag och jag tänkte skriva lite innan jag går ut. Fast jag har inget nytt att berätta egentligen. Det har varit en sådan där vecka som Poeten Stig Johansson har sammanfattat så bra:

” Alla dessa dagar som kom och gick

 inte visste jag att de var livet”

Fast jag vet ju att det är livet och att man bör ta vara på sina dagar ordentligt. Speciellt när man är i min ålder och man börjar bli medveten om att de minsann inte är något att slösa med hur som helst. Jag har börjat fundera på detta allt mer och hur man lämpligen bör använda den tid man är tilldelad. 

Annars finns det ju hur mycket tid som helst. Det finns ju eoner av tid, så varför man tilldelas så lite av all denna tid är svårt att begripa. Själv är jag orolig för att jag inte skall hinna med att bli färdig med livet i tid. Att jag dör fast jag inte är klar. Nu vet jag inte riktigt vad det är jag måste hinna med och bli klar med. Men det är något viktigt, det känner jag på mig. Fast å andra sidan är det en hel del jag hunnit med hittills. Men det vore ju trist att snubbla på upploppet. Speciellt när de sista varven har gått så bra.

Jag såg förresten en film i veckan som jag kan rekommendera. Den hette ”Ljus i natten”. Det var en film av den finske regissören Aki Kaurismäki. Jag tyckte det var en mycket bra film som jag tycker ni skall se. Den handlade just om livet på något sätt. Om att vara människa, trots allt.

Jag läste om pensionsbolaget Allra förresten. Vad jag förstår har det gett dess ägare väldigt bra utdelning och en trygg pension. De har visst till och med haft råd att köpa stora fina hus och lyxbilar för pengarna. Själv har jag bara fått ett brandgult kuvert att begrunda. Så jag får väl konstatera att det nog inte blir något stort hus för mig. Det blir nog inte något litet hus heller. Men det är inte hela världen. Nu har aldrig varit kund hos Allra. Så mig är det någon annan som lurat. 

Idag är det förresten första april. Men jag tänker trots det inte luras. Men ägarna till pensionsbolaget Allra tänker säkert luras. Men de gör de ju varje dag, så för dem är det ju bara som vanligt. Men jag har läst att den amerikanske presidenten Donald Duck tänker fira första april genom att inte ljuga på hela dagen. Så han tänker hålla käften denna dag. Det är enda sättet för honom, för hans mun är direktkopplad till lögncentrum i skallen. Öppnar han käften så blir det liksom ljug av alltihop. Men idag är han alltså tyst, vilket är skönt.

Vad har vi då lärt oss av dagens predikan? Jo, ta vara på livet och dess dagar, se finska filmer av Aki Kaurismäki och skall du luras så ta i ordentligt. Smålur blir man ta mig fan inte rik på.

Peter