Hej vänner!

Som ni vet heter Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist. Han brukar vara på TV ibland och jag råkade få syn på honom i denna burk igår. Han besvarade en fråga från en folkpartist som visst är detta partis försvarspolitiska talesman. Peter Hultqvist är en lite fyrkantig gubbe som helt klart kommer från Dalarna. Han ser trevlig ut på alla sätt, men är definitivt inte en urbild av manlig skönhet. Inte heller är han väldigt karismatisk eller en stor retoriker. Han svarade på den fråga han fick genom att berätta om fakta och regeringens planering på ett rätt torrt sätt. Och folkpartisten log och tackade för svaret artigt och sedan tog de varandra i hand och viskade något i varandras öron. Rätt gulligt och fint på något sätt. De skulle säkert kunna kompromissa fram till något förståndigt, tänkte jag. Och det är ju det som demokratins storhet. Extremism och kompromisslöshet är ju dess hundskitstinkande motsats.

Så nu gillar jag försvarsminister Peter Hultqvist. För jag är trött på alla skrytsamma och självförhärligande politiker som verkar uppträda som tjädrar under ett tjäderspel. En del tjädrar blir ju förresten spelgalna och aggressiva och ger sig på folk. Men om Peter Hultqvist skulle bli en tjäder skulle han säkert behålla sitt lugn. Han kanske är en annan person privat, än i offentligheten. Men man får i alla fall intrycket att han är en kille på vars handslag man kan lita på. Och det tycker jag är att göra ett gott intryck.

USA: s försvarsminister heter förresten James ”Mad Dog” Mattis. Det namnet tycker jag inte gör något vidare intryck. Varför han fått tillnamnet Mad Dog vet jag inte. Men det känns lite oroligt att försvarsministern i detta stora land kallas så. Man skulle ju aldrig tycka att Peter Hultqvist skulle ha ett sådant mellannamn. Men han kunde få heta Peter ”Igelkotten” Hultqvist.

Jag har inga planer vad jag skall använda denna dag till. Jag försöker komma ur en tråkig passivitet som drabbat mig, men det går dåligt. Har egentligen ingen lust att göra någonting utan måste liksom anstränga mig för att inte bli sittande. Jag tänker på att jag nog borde resa till Grönland eller Patagonien. Men har liksom svårt att ta första steget. För jag har just nu ta mig fan svårt att ta första steget till Vasaparken och då är det jävligt långt till Patagonien!

Peter