Hej vänner!
Det är måndag men jag är ledig. Jag skall på begravning på fredag och har en del att ta itu med innan dess. Bland annat ta emot min dotter Julia som kommer hem från Colombia. Så jag och kamrat katten är i Sthlm som idag är en grå och lite tråkig stad.
Själv är jag också lite grå och tråkig förresten. Går liksom ton i ton med denna gråa stad. Jag satte mig för att skriva av mig lite av min gråhet. Men nu känner jag att det går dåligt, för det gråa har liksom kommit in i hjärnan och gjort den ovanligt seg och tråkig. Så här sitter jag nu i en grå stad med en grå seghjärna och känner mig trött och sur. Må denna sura seghet snart lämna mig. För nu är det för ämligt. Ledsam dikt och för omväxlings skull utan rim och reson.
I sen februari är staden grå
och luktar tinad hundskit.
Rostiga cyklar
ligger slängda i parkerna,
och jag går här
och grånar som trä av ålder.
Mina ögon är trötta
och torra
och borde nog
egentligen fuktas av tårar.
Men det är som allt är instängt
och till och med gråten
bakom glas.
Som ett sedan länge
tömt akvarium
som fortfarande
luktar fisk och alger,
men
står torrt och dammigt,
undanställt
i källaren.
Det fanns liv där.
Det kan
finnas liv där på nytt.
Men nu står det och
visar
död och bortvänd sorg.
Och allt är februari
och allt väntar.
Medan lågtryck
på Atlanten
förskjuts över landet
och in i mig.
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar