God morgon vänner!

Jag såg att skatorna mittemot har börjat jobba med sitt jättestora bo. De är där och fixar till det och kommer med en och annan pinne för att göra det ännu större. Som en del av er vet gillar jag verkligen dessa långstjärtade vänner. De bor alldeles bredvid oss utan att störa speciellt mycket. Visst kan det vara ett jävla kraxande från deras bostad på vårmornarna om man bor granne med dem, men mig stör det inte. Jag tycker bara det är trevligt. Men jag är ju rätt morgonpigg, så vi brukar ändå vakna samtidigt jag och de svart-vita vännerna.

Jag läste förresten på internet om en undersökning där det stod att morgontrötta människor är mer begåvade än morgonpigga dito. Så jag borde nog ligga lite lite lågt med att jag är morgonpigg. Eller egentligen är det nog fel att säga att jag är morgonpigg. För jag kan vara på ett ämligt humör när jag vaknar. Men vaknar gör jag likt förbannat. Så nu finns det tydligen forskning som tyder på att jag inte bara är rätt sur, utan även lite korkad när jag vaknar. Onödig forskning enligt min uppfattning. ”Just fake” som man säger i Amerika om forskning om klimatet.

Jag brukar alltid hälsa artigt på skator förresten. Förr i världen brukade man ju ta av sig hatten och hälsa när man mötte en skata. Men nu för tiden är det ju inte många som har hatt. Men man kan gott hälsa ändå. För artighet är en dygd.

Just nu är jag ju i Vasastan som har ett rikt djurliv. Till exempel är det ingen risk att råttorna utrotas. Om man går ut tidigt kan man se hur de sitter på gräsmattorna och ser tjocka och välnärda ut. Speciellt runt MacDonalds vid Sveavägen. Där äter råttorna så mycket rester efter våra måltider att de är klart överviktiga och behöver banta. Det föreligger en hög risk för hjärt- kärlsjukdomar hos råttorna som håller till där. En del är så feta att de knappt orkar röra sig när man går förbi. Dessa stackare är alltså en varning till oss alla att inte äta för mycket av hamburgare och pommes. Så om barn tjatar på att få gå till en sådan restaurang kan man säga: ”Nej, lilla vän. Du vill väl inte bli överviktig som en råtta i Observatorielunden”.

Jag tror att en förklaring till att antalet skator verkar öka i stan är att råttorna blivit så feta

att de inte är snabba nog att undvika bilarna längre. De blir överkörda och då kommer skatorna och käkar upp resterna. Ett klart ekologiskt samband alltså. Allt i naturen hänger ihop, som ni vet. I varje fall så begriper vissa av oss det. Andra tror att att vi kan utrota och förstöra hur som helst utan att det får några konsekvenser.

Jag körde till Västerås i torsdags för att hälsa på barn och barnbarn. På vägen såg jag fem överkörda grävlingar. Det känns lite ledsamt och onödigt. Om man har oturen att köra över en grävling kan man ju åtminstone stanna och ta reda på den. Då kan man ta fram gamle Hagdals kokbok och tillreda den. Här följer ett recept ur denna kokbok:

”Helstekt Gräfling

En ung gräfling, kryddor, smör. Då gräflingen är flådd, urtagen och putsad, lägges den i vatten, som på 24 timmar ombytes en gång. Det feta tranaktiga borttages. Hvarefter köttet förvälles två gånger och skummas; kokningen bör fortgå några minuter varje gång, så att lukt och smak av tran försvinner. Därefter lägges den i nytt vatten med kryddor, såsom salt, peppar, nejlikor, lagerblad, lök, enbär och något ättika, samt får koka tills köttet känns mört; spadet frånsilas, och gräflingen insättes i ugn, stekes hel med smör, öfvergjutes ofta med något af det frånsilade spadet och påspädes med grädde efter smak. Upplägges, serveras och är lika god varm som kall.”

Som sagt, glöm inte att ta bort ”det feta tranaktiga”. Lika god varm som kall, minsann.



Peter