God morgon vänner!

Klockan är bara 8:00 men jag har redan varit på jobbet och dessutom hunnit cykla en sväng. Ni som brukar läsa här, vilket för övrigt är för få, kommer kanske ihåg att jag numera är ledig på onsdagar. Så ni undrar kanske varför jag är uppe och spökar så tidigt på en dag, då jag kunde äta frukost långsamt och lösa ett korsord. Men det beror på att jag glömt min telefon på jobbet igår. Så jag kände mig tvungen att åka och hämta den. Förr i världen satt telefoner fast med sladdar i väggen och var helt omöjliga att glömma bort. Ett utmärkt system som gjorde att man åtminstone slapp leta efter en sak. Då var det bara klockan, nycklar och plånböcker som man fick leta efter på morgonen och bli arg över att man inte hittade. Nu har man dessutom en telefonjävel som envisas med att leka kurragömma med en!

Men vi är nu inne i de vackra soluppgångarnas tid. Den tid som jag varje år brukar envisas med att citera Odysséen. Både för att skryta med min klassiska bildning, men också för att få skriva dessa vackra ord ur detta epos: ”Upp steg den gyllenfingrade Eos och de seglade ständigt”. Eos var ju morgonrodnadens gudinna. Som man förstår en ovanligt vacker gudinna som inte hade varit helt fel att få vakna med en solig morgon. Vilket man ju faktisk får på ett sätt. Eos blev förresten anklagad för att vara karlgalen av kärleksgudinnan Afrodite. Just den rätta att komma med sådana anklagelser. Hon som själv gick omkring barfota över hela kroppen för det mesta och ställde till det. Och det fortsätter hon med. 

Igår var det ju förresten ”alla hjärtans dag”. Själv måste jag erkänna att jag inte uppmärksammades så mycket. Inte för jag hade hoppats att mötas av levande ljus, rosor  och godis i form av hjärtan. Men en flaska Champagne eller två hade inte suttit fel. Men det är klart jag hade också glömt bort alltihop när jag kom hem. Men man kan ju fira denna dag vid ett senare datum, för kärlek kan de ju aldrig bli för mycket av.

Undra förresten om det finns någon aftonrodnadens gudinna? Finns det säkert. För under antiken hade grekerna gudar och gudinnor som skötte allt mellan himmel och gjord. Måste funnits flera hundra gudar och gudinnor. Dessutom var  ju naturen full med najader, nereider och sirener och andra varelser. Det måste varit fullt med övernaturliga väsen som trängdes i naturen, som människor i ett varuhus veckan före jul. Numera är det ju en vanlig uppfattning att det bara finns en gud. Men det hade de antika grekerna tyckt varit snålt och dumt. 

Bellman skriver ju mycket om de antika gudarna. Fast han bruka använda de latinska namnen på dessa gudar. Speciellt vinguden Bacchus, som grekerna kallade Dionysos, tyckte Bellman var värd att dyrka. Men även Venus var en gudinna i hans smak. Det är ju bra att kunna lite om den grekisk - romerska mytologin för att förstå vad Bellman sjunger om. Annars blir ju texterna rätt obegripliga. 

Utanför mitt fönster sjunger en Grönfink fast det fortfarande är minusgrader. Det kommer nog bli vår i år igen.  Dikt på halvtaskig hexameter på detta:

Sitter jag och stilla väntar, på vårens skimrande värme

Tänker på mannen som seglar, evigt mot hemmet i fjärran

Han som väckte havsgudens vrede, när han bländade enögde sonen

Som av stormen kastades maktlös, upp på Fajakernas ö

Där i vila och stillhet, samlar han kraft för fortsätta resan

Till hemmet och kvinnan vars kärlek, bar över stormande havet

Peter