God kväll vänner!

Jag har sett en film i kväll på bio. Ni som brukar läsa vad jag skriver är redan informerade om att jag avsåg göra det.  Ni vet också att filmen ifråga hette LaLaLand och var en film med mycket musik och en hel del dans i. Ungefär som filmer med Fred Astaire och Ginger Rodgers för länge sedan. Jag tyckte det var en bra film. Sång, musik och romantik passar mig fint för närvarande. Det  enda som retar mig lite var att det inte slutade riktigt som jag ville. Jag tycker att de som var så kära i nästan hela filmen kunde få varandra på slutet. Nu blev det inte så, vilket kändes lite olyckligt.  Borde fixas till i uppföljaren. Då kan de efter 20 år träffas av en slump på ett hotell i Edmonton. Hon är kanske där på konferens och han sitter och ser lite sliten ut i baren. Sedan möts deras ögon och han berättar att han älskat henne hela livet. Och hon blir blank på ögonen och ser ut som en Cocker-spaniel och säger att hon längtat efter honom också. Jag kan förresten ersätta den manliga huvudpersonen. För jag är bra på att se lite sliten ut. 

En annan sak som var lite bra med denna film var att kärleksparet fick ha sitt mer intima kärleksliv i fred. Det antyddes inte ens att de knullade fast de hade en längre relation. Inte så att de hade någon sorts platonisk förhållande. De bara vägrade att släppa in kameran i sovrummet. De inte ens pratade om vad de höll på med i bingen. Och det är ju ovanligt nu för tiden. Som ni vet är ju jag en rätt pryd person som lätt blir generad när det handlar om sådana saker. Men i denna film var sexet ersatt med sång och dans. Och det är ju också kul. Iallafall om man kan sjunga och dansa. 

Peter