God morgon vänner!

Idag är det en grå morgon i Visby. Det gör inget för jag känner mig rätt grå själv denna morgon. Men i kväll skall jag gå på bio. Jag har inte varit så sugen på sådant en tid. Men nu har jag blivit närmast beordrad att göra det, för det finns de som tycker att mitt oglada ansikte ser för tråkigt ut. Inget man vill ha i hemmet under längre tid. Så för att göra mig mer tilltalande att både titta på och prata med bör jag tydligen göra något som kan roa mig. Som att gå på bio och se en film.

Den film som skall avtittas i kväll är en musikfilm som heter La La Land. Musikfilmer är ju en genre som inte är så vanlig nu för tiden. Sista gången jag såg en film med musik som en del av handlingen var väl filmen Moulin Rouge. Före dess var det väl Sound of Music. På trettiotalet brukade ju filmer ibland ha ett inslag där huvudpersonerna började sjunga en truddilutt mitt i handlingen. Det kunde ibland kännas lite konstigt, men trevligt på något sätt. I indiska Bollywood-filmer sjungs det ju och dansas stup i kvarten. Men här är det som sagt ovanligt med sång mitt i handlingen nu för tiden. En scen som är kul vad gäller detta är när Groucho i en film, som jag nu glömt namnet på, börjar sjunga om ”Lydia the tatooed lady”. Denna glada sång handlar ju om en tjej som är tatuerad över hela kroppen och som därigenom är värd att studera och lära sig saker på. En del bilder på denna dam beskriver geografiska platser i USA. En vers är till exempel:

”For two bits she will do a Mazurka in Jazz

With a view of Niag'ra that no artist has

And on a clear day you can see Alcatraz

You can learn a lot from Lydia. 

La la la La la la La la la La la la”.

Man förstår att kombinationen av tatuerad nakenhet och geografiska studier både kan distrahera och stimulera. Ett pedagogisk grepp som fröken Lindell på högstadiet i Bergshamra i Solna aldrig prövade. Men så är jag rätt värdelös på geografi också. 

Peter