Hej vänner!

Jag brukar ju ibland berätta för om mina släktingar och deras äventyr. Men jag har tidigare inte kunnat berätta den intressanta historien om Waldemar Uddenberg. Den är ju egentligen sekretessbelagd i minst 100 år av säkerhetspolisen och dess militära motsvarighet must. Orsaken var att det fanns uppenbar risk att främmande makt skulle reagera om hela historien kom fram.

Nåväl, Waldemar var ju adjunkt i tyska språket i Strängnäs. År 1964 blev han som många andra lärare i tyska inbjuden till DDR på ett seminarium kring tyska språket och tysk kultur. Waldemar var ju en något äldre man så han blev både förvånad när en ung vacker tyska började visa intresse för honom. Men han var inte dum. Så när denna unga dam efter en trevlig middag började fråga kring var han gjort sin värnplikt och om hans kontakter på politisk nivå så blev han misstänksam. Men samtidigt lite kluven då han som ogift och ensam uppskattade det kvinnliga sällskapet. Så han började berätta om sina värnpliktsår, sina vänner inom försvarsindustrin och sin nära vänskap med statsminister Erlander och dennes hustru Aina. Den vackra östtyskans öron växte som älgöron av denna information och Waldemar hade ett antal angenäma dagar för att inte säga nätter i hennes sällskap.

Men till slut var ju Waldemar tvungen att åka hem till Sverige. Men han lovade att komma åter. Han sa att vad gäller information kring Sveriges politiska ledning hade han bara berättat lite grand av allt han visste. Han var ju också nära vän med försvarsminister Sköld och denne brukade han bada bastu med varje vecka. Och i värmen med ett antal öl innanför västen var Sköld minsann inte den som höll inne med hemligheter.

När han kom hem tog Waldemar kontakt med kommissarie Brytting på Säpo. De hade varit skolkamrater och brukade träffas då och då för att spela kort i föreningen ”Kort och snaps”. Waldemar berättade alltså skamset att han blivit värvad som östtysk agent och att nätterna under värvningen varit rätt ansträngande för en äldre man. Dessutom skämdes han över att han utnyttjat situationen och sin samvaro med sin östtyska kontakt. Av Brytting fick nu Waldemar ett nytt CV av vilket det framgick att det som han hittat på vid sitt östtyska besök stämde. Vidare att han nu blivit representant för Bofors och andra företag i Sverige inom den branschen.

Vid nästa besök i Östberlin hade han liksom förra gången trevligt med den unga damen. Hon hade också trevligt med honom och det hon tidigare gjort av politisk övertygelse började hon nu göra av andra skäl. Och Waldemar fortsatte bre på om vad han visste om Sveriges försvar och politiska ledning. Men även han började bli bekymrad över att hans känslor för den östtyska agenten inte var de som en dubbelspion bör ha.

Det var då Waldemar började fundera hur han skulle komma ur situationen och helst få med sig sin östtyska agent på köpet. Som tur var planerades att man skulle fira 20-års jubileet av DDR :s tillkomst och att Sovjetunionens partiordförande Brezjnev skulle delta i firandet. Men den här gången skulle ledarna inte bara stå på ett podium utan själva delta i militärparaden. Som representant för ett land vars bilar höll hög kvalitet ombads Waldemar att från Sverige inköpa ett fordon med den säkerhet som krävdes. Man hade först funderat på att använda den östtyska bilen Trabant. Men dess kvalité var ju knappast sådan att man kunde placera Sovjetunionens ledare i den. Så en ombyggd Volvo gjord av pansarstål och med rutor av pansarglas inköptes från Sverige. Bilen vägde runt 10 ton. Hela taket var en stor glasbubbla så alla åskådarna skulle se den dåvarande östtyska ledaren Walter Ulbricht och Sovjetunionens ledare Brezjnev gjorde i bilen. Waldemar berättade dock att för att på ett säkert sätt köra detta fordon krävdes specialkunskaper och att då det inte fanns tid att utbilda någon chaufför åtog han sig själv att köra fordonet.

Tanken var att robotar, pansarvagnar och marscherande soldater skulle ställa upp och sedan skulle den skottsäkra bilen köra fram bakom en presenning till folkets jubel. Där skulle de se hur de bägge ledarna enligt rysk tradition kysste och omfamnade varandra. På kvällen gick Waldemar in bakom den välbevakade uppställningsplatsen. Han ville vara väl förberedd, sa han. Med sig hade han några oljeburkar och en bensindunk. Inget konstigt med det. Men om vakterna kollat hade de också sett att han under jackan hade en roller och några penslar.

När det är dags för paraden kommer Waldemar till bilen. Med sig har han fått ta sin östtyska agentälskarinna, som en vänskapsgest till Sverige. Det är alldeles mörkt där bilen står under sina presenningar för att det skall bli en riktig överraskning. Så kliver de politiska ledarna in i bilen och det är dags att starta paraden till folkets jubel. Vakterna drar ifrån presenningen och ut far den för partiet dyra dollar inköpta bilen. Till allas förvåning (utom Waldemars) är den bil som kommer fram bakom förhängena knallrosa. Dessutom följer fastknutna burkar efter ekipaget, Och på sidorna står med stora bokstäver ”Jungvermählten“ vilket betyder nygifta på svenska. Samtidigt ger Brezjnev partiordförande Ulbricht en rejäl kyss enligt rysk tradition. Detta gör de inkallade åskådarna både förvånande och muntra, Men Waldemar stannar inte för att se detta utan sätter högsta fart mot checkpoint Charlie. Så de där stationerade amerikanska marinsoldaterna får se en knallrosa bil i hög fart köra rakt igenom denna vägspärr och fortsätta in i Västberlin. Efter några kilometer stannar den rosa bilen och släpper av de bägge partiordföranden, som får börja den besvärliga vandringen hem till östblocket. Efter ytterligare någon halvmil stannar Waldemar och friar till sin östtyska agent, som heter Trude och som plötsligt befinner sig på den sida av muren som hon tidigare bekämpat. Men hon ser på Waldemar och hans snälla ögon och hör till sin förvåning sig svara ja på hans fråga.

Då Waldemar inser att han efter det som hänt inte tror sig stå högt i kurs vare sig i öst, väst eller Sverige så emigrerar han och Trude till Nya Zeeland, där de börjar odla vin och hålla får. Detta går mycket bra och idag är Waldemars viner exporterade till hela världen. Och de Nya Zeeländska lamm som ligger i köttdisken i din ICA-affär kommer antagligen från Waldemars företag.

Hela denna för samtliga länder oväntade historia tystades ner och Sverige betalade ett visst skadestånd till Östtyskland och Sovjetunionen. Det var liksom pinsamt för alla inblandande. Men nu vet ni vad som hände och som länge gjorde att relationerna mellan Sverige och dessa länder var något frostiga. Även detta berodde på en Uddenberg,  nämligen Waldemar.

Peter