Hej tidsresenärer!

Som ni vet lever vi i en på många sätt förfärlig tid. Idag skall exempelvis man i USA installera en gubbe, som ni vet jag inte tycker om, till ledare för landet. En otäck historia. Men det har jag ju tjatat om så länge att det börjar bli tråkigt. Men det finns mycket annat att förtvivla över och oroa sig för. Men inte heller det orkar jag skriva om. Så denna fredag tänker jag inte skriva så mycket.

Precis nu när jag skriver detta råkade jag välta en kaffekopp över skrivbordet. Så denna dag fortsätter jävlas. Då några droppar kaffe också träffade almanackan och gjorde fläckar kommer jag minnas denna dag hela året.

Det blir alltså bara en dikt:

Som när jag vaknar

på hotellrum

i en främmande stad

Jag ser på

utlovad utsikt

och finner fasad

Så är jag då främling

som ser på en

vägg

Ensam i en stad,

med grånande

skägg

Och tiden den

rinner som sand

i sitt glas

Och rosorna dör

i sin tråkiga

vas

Här gick jag

som främling

en liten stund

På främmande gator

som en bortsprungen

hund

Peter